Sista skolveckan: två dagar.

Japanska frisörer vinner stort över de svenska, kan jag lugnt rapportera. I alla fall den som jag och Lina har varit till. Under hårtvätten fick man en filt över benen, en ljummen handduk över ögonen och kinderna och underbara inslag av huvudmassage. Därefter än mer massage, fast av axlarna istället när man omplacerats till stolen. Efter att ha fått välja mellan lite olika alternativ fick jag ett gott(!) kaffe under tiden jag vänta en liten stund. Frisörskan var mycket duktig och trevlig och vi kunde ha en riktigt givande konversation, på japanska! Kändes riktigt bra att hon förstod vad jag sa och jag förstod i alla fall det mesta av vad hon sa.

Igår var alltså sista dagen på skolan. Mitt tal, som alla måste hålla sin sista dag, under farvälsceremonin blev inte alls som jag tänkt mig men jag lyckades nog att inte tråka ut alla med ett långt tal. Alla lärare på plats samlades och vinkade farväl när vi gick ut genom dörren där en sista gång, känns ännu rätt overkligt att vi inte ska tillbaka dit på måndag. Kvällen innebar yakiniku, man grillar köttet motsv själv i en grill mitt i bordet, och en sista karaoke. Var mysigt med det "gamla" gänget och en helt klart lyckad kväll med många bra sånger sjungna. Dessutom har jag nog ätit en årsförbrukning i kött, minst.

Idag har packningen påbörjats på allvar och snart ska vi in till stan och njuta av Golden Week festligheterna inklusive en parad vari en av våra gamla klasskamrater skall medverka. Ska bli riktigt kul!

Ha det bäst alla och synes snart!
Kram

Tick. Tack. Tick. Tack.

Dagens gäng framför det höga Main tower.
Flavio, Max, Hoshi och Lina.

Kumamoto Castle är tusan i mig mycket vackert. Rejält stort också. Delar av det brann ner i början av Japans sista indördeskrig kring 1877 men det mesta har efter 1960 nu byggts upp med samma metoder de använde då. Vi gick upp i the main tower och fick en mycket fin utsikt över den för oss just nu relativt lilla staden, samt i ett av de över 10 vakttornen  och fick en underbar känsla över hur det såg ut i deras boningar på den tiden. Därinne fanns till och med en Noh-teaterscen som den såg ut på riktigt då Noh kom till.

Oddsen var emot oss i och med sena kommunikationer men vi lyckades, troligtvis mest tack vare ren tur och ödet, möta upp med Max på väg mellan slottet och busstationen! Var mycket kul att ha ännu en dag med han, kändes som the good old times with the Ijiri-people +Flavio. På grund av planeringsbrist så blev det ganska segt när vi var klara med slottet och det ännu var för tidigt för middag, men vi lyckades ha en skön dag i den lite kvalmiga värmen i inlandet.

Det ska vara Japan för att komma på ett sätt att låsa fast sitt
paraply på offentliga platser då man måste lämna det utanför.

Förra veckan hade jag min första tentavecka, i alla fall det närmaste jag har kommit en tentavecka tror jag. Prov på hela första boken om torsdagen innebar mycket plugg men det lönade sig! Fick mycket bättre resultat än jag förväntat mig och kan nu lugnt fortsätta med bok 2 de två dagar i denna nu kommande Golden Week som vi har lektioner. Lediga måndag, torsdag och fredag är en mycket bra avslutningsvecka måste jag säga. Vi firade att testet var över med att äntligen gå och se på baseball. Det är rejält stort här och jag tror Yahoo! Dome, som är Fukuoka Softbank Hawks' hemarena, rymde upp till 35 000 pers! Det var inte fullsatt till brädden när vi var där men lugnt mer än tre fjärdedelar av platserna var fyllda. Bortalaget Lions från strax norr om Tokyo hade en tapper liten skara supportrar som hejade för kung och fosterland när Lions höll i slagträet. Det var säkert tre-fyra busslaster som hade följt med laget ända till Fukuoka men i jämförelse med Hawks' alla lokala fans var de knappt en tiondel i antal, om ens det. Men mycket kul var det och jag hade tur som satt bredvid baseball-älskande Julie som förklarade det mesta för mig under spelets gång. Matchen varade i drygt tre timmar och Hawks hade övertaget hela tiden, ända till sista vändan då Lions lyckades göra en homerun och kammade hem segern till bortalaget. Mycket surt för oss men snacka om filmslut för Lions, kan bara tänka mig lyckan i den hejarklacken!

Det shinkansen som jag
åkte förra helgen. 

Sanden i timglaset börjar rinna fortare och jag har redan börjat packa sådant jag inte kommer packa upp förrän i Skellefte, är riktigt kul faktiskt, som tetris i 3D. Samtidigt känns det ganska stressande och min lista på saker jag ännu inte köpt men gärna skulle vilja hitta är ännu lång. Så imorgon blir det ännu en shoppingdag då jag hoppas hitta något av vad jag söker. Tack och lov ska det troligtvis regna så jag kommer inte ha dåligt samvete att jag kommer vara inne större delar av dagen.

Ha det bäst nu alla!

KRAMAR

Check.

Åka Shinkansen. Check. (Kändes inte fruktansvärt speciellt, men definitivt både behagligare, tystare och snabbare än vårat X2000. Påminde om känslan i ett vanligt tåg fast mindre gungrörelse, trots hastigheten. Underbart att få se lite japansk countryside).

Besöka bevarat japanskt slott. Check. (I Kyoto för att ge det en extra stjärna i kanten, färdigbyggt 1603. I Shoguns (högste ledarn i slottet, lit. himlens armé) privata rum var han den ende mannen som fick komma in, endast kvinnor fick passa upp på honom där).

Åka överlyxig nattbuss. Check. (Totalt tre stolar i bredd, gång mellan alla. Långt bakåtlutbar mjuk stol med någorlunda justerbar kudde och två sorters vadderade fotstöd. Gardiner åt alla håll och kanter. Plus en motor som knappt hördes ens när den gasade för fulla muggar för att efter en snäv sväng ta sig upp till andra våningen i busshållplatshuset). 

Sova i äkta futon på tatamis i en traditionellt japanskt inredd lägenhet. Check. (Futon är den traditionella japanska sängen som man varje dag bör vika ihop och lägga in i garderoben så man har plats att göra något annat under dagen. Tatamis är de av risstrån vävda tjocka mattor som traditionellt sett täcker golvet, istället för parkett motsvarande. Här mäter man ett rums, eller en lägenhets, storlek i tatamis, eftersom de bara finns i ett visst mått och långsidan är exakt dubbelt så lång som kortsidan).

Äta vid ett bord av den normala japanska familjens typ; utan stolar, med ett gemensamt täcke under bordskivan och ett element mitt under bordet. Check.

Vara på ett japanskt universitets festival då de hälsar årets nya elever välkomna. Check. (Sjukt mycket folk överallt, alla glada och trevliga. Massor av olika små matstånd runtikring och uppträdanden från skolans olika klubbar på flera håll).

Dansa ännu en traditionell dans (med random japanese people). Check. (Denna med mer fart i men jag vet inte namnet tyvärr. En strålande avslutning av en av skolans större klubbars framträdande, som involverade folket i publiken på ett skickligt enkelt och roligt sätt).

Vara i ett stort knäpptyst bibliotek med hyllmeter av allt man kan tänka sig. Check. (Till exempel om vem som gjorde minsta lilla upptäckt om kärnkraft i Japan med bara ca tre rader om varje person och med flera volymer per år, från 1984, i NE-storlek. Övre plan var den engelska avdelningen, nedre plan innehöll minst lika mycket, om inte mer, på japanska).

Fika på ett japanskt tak, den platta varianten. Check. (Stort plus att det var vårt eget, och kvällstid).

Äta rostade kastanjer. Check.

Se konståkning med japanska kommentatorer och förstå vad de säger. Check. (I alla fall förstå på ett ungefär. Se på TV antar jag säger sig självt).

Villa bort mig längs mellersta Japans tågnät. Check. (Eller kanske snarare lyckas ta mig dit jag skulle utan att måsta fråga en massa folk, fast inkluderat vänta för länge på fel tåg och utan oro se tåget jag skulle tagit komma och gå minst två gånger denna lite kyliga morgon).


Denna helg har varit rolig, spännande och effektiv. Jag har lyckats bocka av en hel del på att-göra-listan och mer därtill som kommit som plus och oväntade möjligheter. Nu ska här laddas inför min första tentavecka, motsvarande, och ett försök att hinna med det som finns kvar på min lite luddiga att-göra-se-och-uppleva-lista.
Ha det bäst alla!
KRAMAR

Panikfläckad längtan

Tusan i mig, det var ett tag sen nu.. Förlåt! Har hänt en del, men inte jättemycket och då har inspirationen inte riktigt räckt till.

Scenen for Noh, när det var folk här var det foto förbjudet. 

Förra helgen hade jag till slut möjlighet att se en teater av typen Noh. En traditionell japansk teaterform då huvudkaraktärerna bär trämasker med mycket små ögonhål vilket gör det svårt att veta exakt vart man rör sig på scenen. Hela föreställningen varade i ungefär 6 timmar(!) men jag och de två andra studenterna från Genki JACS som jag var där med såg bara den sista akten som varade i ungefär 1,5h, kan säga att det räckte. Det var väldigt läckert men helt omöjligt höra vad de sa med sina sjungande, ofta monotona, röster (bakom maskerna) och de rörde sig av både logiska och stilistiska skäl inte särskilt mycket över scenen så vi kunde mest bara gissa oss till själva historien i stora drag. På scenen satt hela tiden nåt tiotal män varav hälften fick sjunga lite köraktigt efter drygt en halvtimme, 3-4 st var musiker och resten kom och gick lite nu och då genom ett hål i väggen bakom och enligt mig inte fyllde särskilt mycket syfte där de rakryggade satt utan att göra ett dyft. Musiken de hade var mycket spännande också. Den byggde på ett par små trummor, en tunn flöjt och ordlösa ljud från trumslagarna mellan deras slag som tycktes komma väldigt random och en stor del av tiden helt oberoende av varandra. Men trots denna förvirrande samling av ljud var det väldigt fängslande och det gick mycket bra ihop med skådespelarnas sång. En av skolans lärare har berättat för mig att Noh liksom Kabuki är a familybusiness och man måste födas in i rätt familj för att kunna ägna sig åt endera. Dessutom beroende på familj inom vardera teatergren ägnar man sig åt olika författares pjäser, ganska intressant men otroligt gammaldags tycker jag.

Maxs sista kväll passade vi på att prova
Kaiten-sushi, spännande och otroligt gott!

Denna vecka har varit mycket långsam. Max for förra helgen vidare för att turista i södra Japan med päronen sina, Julie har varit förkyld hela veckan och plugget börjar lägga sig på hög för mig. Vi började idag på sista kapitlet i första boken, vilket innebär att vi snart (mest troligt nästa fredag) kommer ha ett stort prov på hela boken - min första tenta? Börjar bli ganska nervös inför den redan nu. Dessutom börjar jag få panik över att det bara är två veckor och en dag kvar till hemfärd nu. Har jag hunnit göra allt jag ville och njuta av att leva i Japan tillräckligt mycket? Ska till Kyoto nu i helgen och känna mig riktigt turistig över att vara i den gamla huvudstaden som är känd för alla sina helgedomar och kulturella atmosfär, dessutom får jag tillfälle att träffa Akira-chan från första veckan vi var här. Jag hoppas på att det kommer bli en passande början på en avslutning här och jag måste säga att det kommer bli skönt att komma hem och få träffa alla igen!

 

De sista Sakurablommorna klamrar sig tappert kvar.  

Förra veckan tänkte jag mycket på framtiden och fick ett glatt besked samtidigt som jag tog ett viktigt beslut. Sommarjobb i Bjuröklubb innebär att jag får bo i stugan och kommer kunna se folk inne staden på lediga dagar, helt enkelt perfekt! Sista dagen för att skicka in ansökningen till studera.nu (motsv) var ju nu i söndags och jag skickade faktiskt in den flera dagar i förväg(!). Om allt går vägen så är det Luleå som gäller för mig till hösten och fem år framöver, Civilingenjör Arkitektur är det som tillslut fångade mitt intresse som längst. Om inte är Högskolan i Gävle nästa alternativ med deras specialitet inom miljöområdet, men jag måste säga att just nu så längtar jag mest norrut.

Ett flygplan definitivt sponsrat av
Pokémon!

Hoppas vi hinner ses alla!
Tusen kramar!

Umi. Sakura. A hint of summer.

Svenska köttbullar!

Efter en galen fredagskväll med fiskspecialiteter och karaoke lyckades vi alla ta oss till skolan i tid till vårt lilla  genrep där på lördagsmorgonen. Därefter vidare till en helgedom på vars innergård en scen med texten "Välkommen" och en massa IKEA-soffor var framställda. Dessutom fanns där ett rum utan två väggar inrett med möbler mm från IKEA och en kökssläpvagn varur de serverade (gratis!) köttbullar med brunsås och lingonsylt, choklad och (det allra bästa) lingondricka! Jag och den andra svenska tjej som var med och dansade gick ganska ofta förbi där och norpade en kopp. Själva dansen gick definitivt bra för att vara tredje dagen efter dess uppkomst men tyvärr var konkurrensen lite för stark för vårt lag och vi gick inte vidare till söndagens final (egentligen var det exakt vad jag hoppats på för då kunde jag har mer tid med Esther under hennes sista helg här). Men trots att vi inte gick vidare kommer vi ändå vara med på japansk TV, och jag kommer snacka japanska däri! Som den som kommit längre i boken av oss två ledare blev det jag som fick göra vad jag kunde för att svara på de frågor den lilla intervjun på scenen direkt efteråt innehöll. Tack och lov visste jag inte att även lördagens tävling skulle användas i reklamen, jag hade nånstans i veckan fått för mig att det bara gällde söndagen. Men vi hade en riktigt rolig som hade sina mysiga stunder i solen under väntetiden både före och efter själva uppträdandet.

Här njöt vi av sol, utsikt och gott sällskap ett bra tag.

Söndagen innebar en underbart avslappnad tripp till stranden i närheten av Fukuoka Tower med det härliga gänget från Ijiri, Lina, Esther, Max och Hoshi. Fötter badades högre än vi kunde kavla byxorna men de torkade när vi njöt av sol, lä och gott sällskap på den enligt Max skönaste betong han hittills legat på och jag är beredd att hålla med. Hoshi fick frågan om han var en isländsk kändis från ett band som han faktiskt känner till från hemma och detta innan han hunnit säga att han är från Island, inte undra på att de stirrar. Vi hade turen att hinna se en professionell wakeboardåkare trixa innanför vågbrytarna med en lina i luften av liknande konstruktion som ankarliftar istället för båt. På en del av vad han gjorde märktes det verkligen att han visste vad han höll på med.

Under måndagens återträff med havet tog Esther sig ett bad
och njöt för fulla muggar, medans Lina byltade på sig så
mycket hon kunde för att skydda sig mot vinden. 

Yakitori, squid och typiska festivalsmasker under sakuraträden.

Onsdagseftermiddagen och en bit in på kvällen var vi ett gäng av det "gamla" folket som ägnade oss åt Hanami, vilket innebär picknick under de blommande körsbärsträden. Det var mycket mysigt och träden var otroligt vackra, fick till en del bra bilder tror jag nog, speciellt under promenaden hem då kontrasten mellan de av uppåtriktade lampor belysta träden och den mörknande himlen blev skarpare och skarpare. Jag kan lugnt säga att de träden lever upp till sitt rykte så här års.

Denna torsdagseftermiddag tog vi oss en sväng förbi Canal City igen, den stora läckra shoppinggallerian, och jag fastnade ett bra tag i en rörig liten shop fylld av mestadels oanvända begagnade anime- och manga-fanstuff. Det fanns en del guldkorn som jag lyckades hitta och med ett kritiskt öga var jag noga med att inte köpa saker jag aldrig kommer att använda eller på annat sätt få glädje av. På vägen hem testade jag och Esther äntligen den Sakura-Latte som vi spanat in på tågstationen ett tag nu och konstaterade att det var verkligen en speciell smak, men knappt ens en hint av kaffe som jag förväntat mig. Lite för söt egentligen men jag tyckte definitivt om den. Om jag kommer köpa just den en gång till är en annan fråga.

Sakura-trees by night.

Under måndagen kom det till allas besvikelse än mer folk än det antal som lämnat oss i fredags så vi är fortfarande sjukt många på skolan. Denna fredag kommer bli spännande då vi kommer vara åtta pers i vår klass och det är svårt som det är att rymmas sju pers i ett klassrum. Men det är bara för fredagen då Julie kommer tillbaka från sin familjesemester i Kyoto och Esther fortfarande är kvar. Jäklar i mig, jag kommer verkligen sakna Esther när hon far hem nu på lördag. Vi har blivit riktigt tajta och det är redan bestämt att hon kommer till Sverige i sommar, då ska jag vara ledig från jobb och eventuella andra uppbokningar för att kunna ge all min tid åt henne! 


Nej nu är det verkligen på tiden att jag lägger upp det här inlägget och tar och kryper till kojs. 
Kram på er alla!

Traditionell dans, sommarsol och väntade blommor

Idag har det seriöst varit kring 20 grader varmt, klarblå himmel och bara den lättaste lilla bris lite då och då. Helt enkelt underbar försommar alltså(i mars!), kan säga att det kändes väldigt mysko när jag som vanligt skrev dagens datum högst upp i mitt skrivblock när lektionerna började i morse. Idag lärde vi oss past tense, både neg och pos, för den oartiga varianten att prata (short form) som man bara använder till kompisar och kanske folk som är yngre än en själv och det kändes nästan som att öva dubbeltunga, förutom att man byter ut u:et mot a när "ka" och "ta" tar över halva orden och flera som inte alls betyder samma sak och i nutidsformen ändå låter ganska olika förvandlas till nästan samma ord i short form past tense. Irriterande och förvirrande men säkerligen ganska användbart i framtiden när vi har blivit mer vana vid det. 

Nyutslagna efterlängtade sakurablommor. 

Visste ni att IKEA kommer hit till Fukuoka nu i april? Det företaget är mycket större globalt än jag trodde, men snart får vi kanske smaka köttbullar igen! Om det nu är något att verkligen längta efter när man kan gotta sig i så mycket läcker japansk mat som finns här. Hur som helst så ska IKEA för att fira sin ankomst anordna en danstävling som audition för att få vara med i sista episoden i deras reklam-miniserie (typ ICA-reklamerna som jag förstår det) som handlar om en tjej som kommer till Fukuoka och vill lära sig dansa, vad det har med IKEA att göra är jag inte riktigt säker på. Eftersom vi är fyra svenska tjejer på skolan fick vi självklart frågan om vi ville dra ihop ett gäng gaijin(utlänningar) från skolan och ställa upp med ett lag. Tre av oss hakade gladeligen på och vi startade bra med en lagom stor grupp och en början på en idé men snart började hindren ploppa upp ett efter ett samtidigt som tiden sprang iväg och i början på denna vecka sa vi att vi inte kunde göra det. Men är det en sak med japaner så är det att de anser det skamligt att dra sig ur något de anmält sig för och inte skulle de låta oss dra oss ur heller. Med en hel del inspirationshjälp och vad det egentligen innebär att dansa denna traditionella dans Bon Odori som är den kategori vi ska ställa upp i, lyckades vi igårkväll färdigställa en dans med enkelt snitt i Bon Odori-stil som förhoppningsvis för tankarna till möbler. Ett litet exempel på Bon Odori in action. Storyn i dansen vi har är att vårt bord går sönder så vi går till IKEA och köper oss ett nytt bord som håller. Allt detta tar tre minuter så ni förstår nog att det är ganska utdraget. Jag kanske glömde att nämna det men tävlingen är på lördag, alltså i övermorgon, och vi hade vårt första riktiga övningstillfälle nu i eftermiddag, i en timme. Mer hade vi inte tid för då allas scheman var ganska olika i och med ev extra konversationslektioner och vad helst andra planer folk hade för kvällen. Men det gick ändå bättre än jag fasade för när vi började så jag är ändå ganska hoppfull på att vi i alla fall kommer ha ett genomförbart program i helgen. Håll tummarna för att vi inte går vidare från lördagen till söndagen, för då kan jag följa med Esther till en läcker ö här utanför Fukuoka och njuta av grön ostadsmiljö, varma källor och hennes sällskap under hennes sista helg här. Känns väldigt sorgligt att hon lämnar oss nästa vecka. 

Anna, den svenska som varit på Genki sen
nyårs, och Hoshi den isländske grabben vars
namn egentligen är Höskuldur men ingen är
ens i närheten av att kunna uttala det för oss
är han bara Hoshi, vilket för övrigt betyder
stjärna på japanska. Här är vi i eftermiddags
på väg till en härlig tyst fläck i en park på
södra sidan floden. 

På tal om det så är det ett fruktansvärt stort gäng som lämnar skolan imorgon. Ett tiotal ska fortsätta till en annan skola som hjälper till med studentvisum och är lite mer för högre studier än Genki JACS. Dessutom är det säkert fem personer som lämnar skolan för att fara hem till vart än deras hemland är. Kommer kännas väldigt tomt och säkerligen läskigt med alla nya som kommer komma nästa vecka då det är den numera fruktade första måndagen i månaden. Jag hoppas på att de som kommer är härligt mysko och vettigt folk och inte så många av de ovetandes irriterande udda personligheter man inte riktigt kan stå ut med i längden. 

Ikväll var det movienight som vanligt på torsdagar men vi var ett litet gäng på tre svenskor och en islänning (som förstår mycket svenska) som dissade film och innesittande och drog till en närliggande stor park för att njuta av sol och värme och i gott sällskap glädjas över att sakuraträden (körsbärs) äntligen börjat blomma. Jag hoppas även ni där hemma snart får känna av vårens vibbar och om inte att ni njuter till fullo av vårvintern så länge den varar. 

Ha det bäst alla och på återseende, förhoppningsvis inte med så långt mellanrum som denna gång. Kram!

Tiden flyr och allt känns mer och mer som vardag

Oj tusan i mig, denna vecka har det inte hänt mycket mer än det vanliga med skolan och att vi umgåtts på kvällarna, men ändå tycks jag inte ha haft tid att skriva något här, eller kanske snarare är så att när jag haft tid att skriva har det inte hänt något att skriva om. Men denna helg hände det desto mer.

Emily, en tyst ny tjej, och Lina, Max och Rae under vår yatai-
middag. Auberginen och svampen var underbart goda! 

I fredags provade vi äntligen yatai, vilket är små provisoriska bås med kök i och pallar runt om som kommer fram om kvällarna, de flesta och bästa längs floden. Fukuoka är väldigt känt för dessa, speciellt den tydligen karaktäristiska Hakata Ramen som vissa av dem serverar, men vi provade lite andra rätter istället för just den yatai vi gick till hade inte ramen men det var mycket gott hur som. Därefter var planen för några få av oss att fortsätta till ett graduation party för en japansk tjej som Aimee har kontakt med men det blev krångel och förhinder så istället för att få tillfälle att öva vår japanska joinade vi ett stort gäng till Round 1 ännu en gång och spenderade kvällen med att sjunga karaoke, spela spel av alla de slag och kasta pil.

Det högra höga tornet är det kända Fukuoka Tower och
detta är utsikten från en kaj vid Marinoa City. 

Schweiziska tjejen Lilis sista lördag var det shopping som gällde för fulla muggar. Vi var fem tjejer som tog oss till Marinoa City, som är en stor outletgalleria en bit från centrum och där nötte vi på både fötter och plånböcker. Men inte för mycket, tanken på att allt ska få plats i väskan hem finns alltid i bakhuvudet och problemet att genomsnittsjapanen är ganska småvuxen av sig gör det faktiskt enklare att inte köpa för mycket. Efter ett snabbt uppfräschande på en välplacerad toalett mötte vi upp med många fler än vi trodde och tillsammans invaderade vi en shabu-shabu-restaurang för att ha en trevlig avtackningsmiddag för Lili. Shabu-shabu innebär att man får ut fat med tunnskuret rått kött och färdighackade grönsaker mm som man tillsammans med sina närmaste grannar låter koka i de alldeles lagom stora kokkärl som fyllda med buljong är stationära mitt på bordet.  Mycket gott och man kunde anpassa sin rätt mycket enkelt efter vad man var sugen på för tillfället. För en liten tilläggssumma fick vi även riktiga dumplings inkluderat i vår deal för tabenomihodai (all you can eat and drink). Dessa dumplings var nog grädden på moset under denna middag enligt mig. Därefter hade vi ett farväl fyllt med tårar och skratt som avslutades med att Lili tog en taxi hem istället för den planerade bussen, det var ju visst lördag.

Äkta dumplings närmast, i glaset den goda okolsyrade drycken
kalpis och i bakgrunden den gryta vari vi kokade vår mat. 

Lina vid en liten dunge av körsbärsträd. 

Söndagen innebar en utflykt till Dazaifu med Ijiri-folket. Detta är ett stort känt tempel med fina omgivningar, ett museum som vi tyvärr inte hann med men tydligen ska vara intressant, och tre broar som symboliserar det förflutna, nuet och framtiden. När man går över dessa skall man inte titta bakåt för det betyder otur och att man ångrar något man gjort, vilket man inte bör göra. Plommonträden var i full blom och även körsbärsträden hade börjat dra på sig sin ljusrosa skrud. Det var mycket vackert och hade nog varit ännu mer njutbart om det inte varit så fruktansvärt mycket folk, men man får inte vara så kinkig, det är ju trots allt Japan och imorgon är en nationell helgdag så många passar nog på att resa lite kort just nu.

Nu har ännu en ny vecka börjat och imorgon väntar en utflykt till den stora parken Ohori koen relativt nära skolan, där vi tillsammans med studenter från en japansk engelskinriktad skola skall fira Hanami, att vintern är över och våren är kommen, med sushi, quiz och mingel. Det kommer bli mycket trevligt hoppas jag.

Till nästa gång, ha det bäst alla och lev väl!

Promenad, en sorts universalmedicin

Helg och jag är tillbaka, i alla fall nästan, till mitt vanliga jag. Har de senaste dagarna varit mysko i magen och huvudet, vet inte varför, men en trevligt spontan kvällspromenad i torsdags gjorde susen! Utforskade ännu en bit av Ijiri och hittade flera gömda ställen som vi återbesökte igår eftermiddag då solen bestämde sig för att komma tillbaka. Ångrade ganska snart att jag inte varit smart nog att ta med mig kameran, men jag sparade vyn i mitt huvud istället.

Därefter provade vi en äkta riskokare för första gången. Det tog ett tag för oss att lista ut vilka mått vi skulle använda och vilken av alla knappar vi skulle trycka på, allt var nämligen kanji och den enda vi kände igen hade ingen knapp vid sig som man kunde trycka på. Men vi lyckades och fick till ett härligt klibbigt ris, jag saknade dock lite sälta men det fick vi från allt annat vi hade på bordet istället. Kvällen blev alltså mycket trevlig och jag och Esther satt kvar och snackade långt efter att alla andra i köket gått.

På grund av mitt inte alltför hundraprocentiga huvud och därigenom humör har jag lyckats störa mig än mer på en tant som kom till vår klass i måndags, tack och lov stannar hon bara en vecka till. Hon förstår inte meningen bakom övningarna vi gör och ifrågasätter varför vi ska lära oss en hel del av grammatiken. Hon klagar hela tiden på hur smått allt är, och det kan jag väl ha en viss förståelse för, hon är ju ändå pensionär som jag har förstått det, men att hon inte riktigt vill lära sig det som våra duktiga lärare anser att det är dags att vi lär oss, det stör mig. Nej nu ska jag sluta klaga på en virrig tants beteende och vara glad för att min mage inte spökar med mig längre.

Idag väntar en tur till Canal City med en stor(?) grupp folk från skolan och vi ska utforska än fler hörn av denna intressanta, labyrintartade stora shoppinggalleria. Planen är att därefter dra med folk någonstans för att fira en från vår klass som fyller 25 nu på måndag, hon vill egentligen inte fira (hon blir ju så gammal! ..eller?) men vi ska se till så hon inte har något val, hehehe!

Många kramar från en stor stad med mycket folk!

Nytt folk och gamla traditioner

Machiyama-sensee viker elegant näsduken
för att rengöra spateln och teburken under
te-ceremonins inledande del.

Första måndagen i varje månad innebär att en hel hoper med nya människor, de flesta på nybörjarnivå när det gäller japanskan, anländer till Genki JACS. Ännu en svenska, denna från strax söder om Stockholm, kom och två fransyskor till varav den yngre är min nya rumsgranne. Vi får alltså en ny kompanjon till morgnarnas gemensamma avfärd till skolan 8.30, förhoppningsvis i alla fall, de senaste nya har inte lyckats komma ner i tid en enda gång.

Denna eftermiddag var jag och Lina ännu en gång med på Culture class, detta för att det idag var dags för undervisande i te-ceremonin. Dessutom fick vi prova kimonos. Allt var mycket intressant och jag skulle verkligen inte tveka att lära mig mer om det om tillfälle någonsin ges. Skulle faktiskt vara riktigt kul att studera denna te-ceremoni sådär typ en gång i veckan och lära sig alla små detaljer som det definitivt finns många många fler av än de vi fick se Mashiyama-sensee utföra under den inledande och avslutande delen i ceremonin, vi fick nämligen bara se en av de simplaste. Trots det hade jag svårt att hänga med i allt hon gjorde, jag hade fullt upp med att förundras över hur otroligt elegant hon rörde sig hela tiden, hur hur noggrant hon utförde varje del och hur precis varje vinkel för mitt otränade öga tycktes vara. Vi fick blanda till varsin kopp av detta för Japan typiska och traditionella gröna te och dessutom lära oss de obligatoriska fraserna som man säger till gästerna som sitter bredvid en när man får sin kopp och skall börja dricka. Allting bör vara mycket stillsamt, njutbart och artigt vilket vi tre i våran omgång tydligen lyckades ganska bra med. Så många detaljer av allt vi lärde oss som jag skulle vilja skriva om här men då skulle jag aldrig bli klar med kvällens läxa.

Vi lär oss den lätta men ack så viktiga proceduren för att få
börja dricka den skvätt te som finns i koppen. 

Saki-san och Mina-san, två mycket trevliga tjejer som var
lätta att umgås med. 

När vi kom tillbaka till skolan, ganska sent egentligen, var en grupp om fyra Genki-studenter och två japaner utifrån i full gång med intressanta samtal i blandat japanska och engelska. Vi joinade in i deras samtal och hade en mycket trevlig stund när våra magar högljutt började påminna oss om vad klockan var. Vi slog två flugor i en smäll och gick alla till en isakaya för att dela på en massa mindre rätter och fortsätta ha en trevlig kväll. Det var mycket kul att undersöka hur mycket japanska som jag klarar av att snacka i riktiga situationer och upptäcka att det faktiskt går, även om det faktum att dessa två japanska tjejer kunde relativt mycket engelska underlättade en hel del. Men jag lärde mig i alla fall ett användbart uttryck som inte bara flög ut genom andra örat efter att det bearbetats lite kort, nämligen jag är hungrig. Jag är inte alls hundra på stavningen så jag låter det vara osagt, vill ju inte råka ljuga för er.

Nu skall jag lite för sent sätta mig och göra läxan, som tack och lov inte verkar så svår just idag.
Kramar!

Tusan i mig, där flög visst en vecka förbi

Så mycket har skett, så mycket har vi sett men ändå så känns det som vardag på nåt mycket underligt sätt. Jag har varken haft tid eller energi till att skriva här i veckan och jag kan inte riktigt förstå att en hel vecka redan har gått.

Dagens gäng på det sista mysiga lilla tåget på vägen till
Uminonakamichi, Fukuoka Aquarium.

Idag var vi ett gäng på 6 pers till The Marine World här i utkanten av Fukuoka. Eller tja, vi åkte tre olika sorters tåg i totalt typ 45 min från centrala stan och kom till den utkant som gränsar mot havet. Var en regnig och grå dag, perfekt att spendera inomhus i ett aquarium tittandes på fiskar, maneter, koraller, hajar, sjölejon, en ensam(!) utter, pingviner, sälar, havssköldpaddor och delfiner. Fanns otroligt mycket läckert att se på men brytningen i glasen och vattnet gjorde mig ganska yr efter ett tag. Min favorit var nog en stor blågrå fisk som såg ut att vara tagen direkt ur en av Bauers berättelser, blev rejält överraskad när den rörde ögat för den låg så blickstilla första sekunderna jag såg på den. Min kamera tyckte inte om ljuset där nere och jag fick väldigt få bra bilder, så jag övergick strax till att mer njuta i nuet än att dokumentera denna upplevelse. 

Kubfisk!

Helt klart en av de fulaste fiskar jag sett. Förlåt fisken!

Vägarbetesavspärrnings-
gubbar eller nåt motsv.

Gårdagens väder var däremot storslaget. Vi hade inget planerat under dagen och jag tog mig en välbehövd sovmorgon och en mycket underbar promenad i våra hemtrakter, typ. Med sikte mot bergen i fjärran från mitt fönster sett gick jag dit näsan pekade och tog de minsta vägarna som slingrade sig mellan hus av alla de slag. Många träd fanns att njuta av, vissa med enbart sköra blommor i olika färger, andra bastant djupt gröna och dessutom fanns flera träd med stora mogna apelsiner(!) i grenarna. Med musik i öronen tog jag mig nästan ända fram efter en timme, men en bred grund flod och en stor väg i flera våningar hindrade mig från att nå mitt mål. Jag styrde därför kosan hemåt och ganska mycket i min egen lilla värld gick jag lite för långt norrut och efter typ 1,5h började jag känna av klockan och frågade en trafikkontrollant vid ett litet vägbygge om ungefär vart Ijiri tågstation låg. Han såg konstigt på mig, pekade åt vilket håll det var och sa att det var för långt att gå, men innan jag uppfattat det sista han sa hade jag redan sagt tack och vänt mig om för att fortsätta min vandring, denna gång i rätt riktning. Det var faktiskt bara ungefär en halvtimmes promenad kvar och jag kom hem precis i tid för att hinna packa och sticka till tåget in till stan och den planerade kvällsturen till samma onsen (varmt spa-ish bad) som vi var till förra veckan. Jag måste säga att det var en underbar känsla att vara vilse, med sol, snällt folk på nån gata här och där, tid, musik, läckert vacker omgivning och bara mig själv. 

Klassen Canal City Foundation med sin kreation med tema
 på den kinsesiska sodiaken, i rätt ordning såklart, men
tyvärr utan hunden och tuppen, de rymdes inte. 

Dessa dockor föreställande en kejsares
bröllop är vad japanerna ställer fram till
denna högtid, hinamatsuri. 

Fredagen var en riktigt läcker skoldag där vi i klasserna gjorde var sin Hinamatsuri-planch och lärde oss mer om traditionen kring denna Flickornas festival som alltid infaller den 3 mars (Grattis i efterskott Viggo!). Efter lunch gjorde varje klass en presentation av just sin bild och nästa vecka kommer det att hållas en omröstning om vilken planch som är den bästa, enligt majoriteten. Som frivillig hemläxa fick vi att måla en egen liten bild med samma uppbyggnad och betydelse (oändliga variationsmöjligheter) och jag har en liten idé och vill verkligen göra en men har tyvärr inte tagit mig tid till det än, kanske blir en kvällsaktivitet i veckan. 

Fredagskvällen var det dags för karaoke igen, men lite annorlunda den här gången. Ett stort gäng från skolan och många japaner också, fri mat och dryck ingick i priset och för att sjunga var det scenen som gällde. Dessutom fick de som ville prova lite cosplay-outfits. Självklart hängde jag med på det och med en fläta i nacken fullbordade jag en Edward Elric från Fullmetal Alchemist! För övrigt en mycket bra manga/anime. När kvällen avslutades där drog vi ett gäng vidare till en engelsk pub för att snacka och ha en mycket trevlig fortsatt kväll. 

Hela veckan var jag med på kulturklasserna och vi besökte bland annat en mycket fin trädgård från mitten av 1700-talet som är i princip i bevarat skick. Där fick vi också testa det traditionella gröna teet och hur man dricker det på riktigt, riktigt gott och jag hade en underbar stund där bland träden och med den lilla sjön att blicka ut över. En annan eftermiddag hälsade vi på hos en konstnär och lärde oss att måla monochrome paintings. Vi använde svart vatten i olika koncentrationer av svärta efter att ha skissat i blyerts, med kommentaren "Dynamic(u)!" flygandes i luften lite nu och då. Det tycktes vara den enda engelska han kunde men det var otroligt roligt att måla med alla och lära sig om bakgrunden till de filurer vi målade. 

Nu har jag nog fått med det mesta från denna vecka som verkligen bara flög förbi och det är nu dags att stänga ner butiken för att ladda lite sömnbatterier igen efter ännu en dag fylld av upplevelser. 

Ha det bäst alla och hoppas jag kunnat kompensera i alla fall lite för uppdateringstorkan. 

Kram!

Måndag - en vanlig dag, fast ändå inte riktigt som alla andra

Detta har varit en relativt vanlig dag som jag tänkte ta tillfället i akt att skriva om, så ni får lite mer hum om hur en dag på skolan egentligen är.

Utsikten från vår våning när jag kom hem för att ta itu
med städningen, man blir bara lite sugen på att ta sig
ut i det vackra vädret istället.

Fem av oss från Genki JACS som bor i Ijiri, samma boende, har satt en tid att mötas i lobbyn 8.30 men jag tror inte vi tagit oss därifrån förrän tidigast 25 i, pga att det alltid är nån som är sen. Med ett mysigt tåg som allt som oftast inte är smockat, iallafall inte efter första stoppet efter Ijiri där många hoppar av för att ta expresståget in resten av vägen till Tenjin. Tenjin är ett av många centrum i denna stora stad och där hoppar vi av för att ta en ca fem minuters promenad till skolan som ligger på andra våningen, precis ovanför en mangashop som har hela utsidan täckt med manga för 52 yen styck (knappt 5 kr). Jag har inte undersökt den väggen närmare än men det är ett måste senare!

Vi har oftast en kvart tjugo minuter tillgodo att säga ohayo (godmorgon) till alla och kolla över läxan en sista gång innan förmiddagslektionerna börjar 9.30. Just denna morgon var jag helt död de 15 minuterna och halvsov på bordet tills det hade kommit så pass mycket folk att det verkligen inte passade sig att slumra till. Tack och lov var vi denna dag ett klassrum med gigantiska fönster så mycket frisk luft kunde komma in och jag kvicknade då till rejält.

Lunchen införskaffades idag på det nyöppnade 7eleven som ligger just runt hörnet, de har ett stort och bra utbud av bentos (färdiga matlådor), och vi var ett relativt stort gäng som idag åt i skolans allrum. Annars är det vanligt att vi går till någon billig ramen-restaurang motsv eller det suveräna stället som vi kallar "the bento place" som har många olika traditionella japanska maträtter att välja bland som alla är väl gjorda och innehåller mycket mat för bara ca 35kr per portion.

Ett träd som var fullt av högljutt tjattrande fåglar i Oohashi
ikväll, tyvärr fick jag ingen av fåglarna på bild men jag gillar
färgerna och effekterna av ljuset som där blev. 

Efter lunch fortsätter vi med eftermiddagslektionerna som slutar 14.20. Vissa har därefter extra klasser såsom Culture class, extra conversation eller andra extralektioner. Vanligtvis brukar vi som inte har dessa extra stanna på skolan och plugga och göra läxan tills dessa är klara då vi allt som oftast tar en sväng ner på stan och 100yen-shopen dit vi ofta hamnar tillslut då det nästan alltid är nån som behöver något därifrån. Just idag for jag och Lina hem till Ijiri direkt för att städa våra rum, plugga, tvätta och andra såna där måste-göras-vardagssysslor som vi inte riktigt hunnit med i helgen. Till middagen tog jag, Lina, Esther och Max en äventyrlig liten tur till centrumet vid närmaste tågstationen från Ijiri till Tenjin sett, Oohashi. Det var mycket större än jag förväntat mig och riktigt läckert se en ny del av stan. Efter att ha strosat runt och spanat på menyer stannade vi till på ett ställe som såg ut att likna the bento place men visade sig vara mer utav en sorts isakaya. Men maten var god iallafall, även om det nog blev lite missförstånd mellan oss och serveringspersonalen då vi från början inte riktigt förstod att det var meningen att vi skulle dela på alla maträtter tillsammans. Den från början planerade promenaden hem uteblev och vi tog tåget tillbaka, det är nog rejält längre mellan Ijiri och Oohashi än vad jag först trodde, men det var nog bara bra för nu hann jag plugga lite extra och dessutom skriva detta.

Esther och Lina nyligen anlända till Oohashi för första
gången och redo att gå på matställejakt. 

Hur som helst, så hoppas jag att jag kunnat beskriva en vanlig dag i Fukuoka någorlunda utan alltför många begrepp som jag inte tänker på att ni inte vet något om då de nu är vardag för mig. Det har förresten kommit fyra nya utlänningar till skolan, varav jag hunnit hälsa på en (ännu en Max, denne från Singapore dock), le åt en annan (amerikansk tjej som läste otroligt mycket och knappt tog sig tid att hälsa på dem som försökte), se en tredje och försökt få kontakt med honom men inte lyckats då han drog sig bort hela tiden med musik i öronen och blicken vid en av skolans datorer då han inte hade lektion (han bor tydligen också här i Ijiri, samma hus, men vi fick ingen kontakt på tåget heller) och den fjärde och sista nya personen har jag inte en aning om vem det är, men jag vet att det finns en fjärde ny iallafall. Får se om det går bättre imorgon med kontaktandet av dessa fyra.





Nej nu är det dags för sänggång och laddande inför vanlig skola och sedan Pottery på morgondagens culture class som jag skrivit upp mig på.
Skickar nu en massa kramar och hoppas att den ryska kylan som härjar hos oss inte följer efter kramarna till er. Kram!

The Dark Room, a city of canals and a wonderful sundaydinner

På denna bild ser vi två av de fem byggnad-
erna och stilen som all arkitektur gick i. 

Firandet av Linas födelsedag blev så planerat till lördag kväll. En lagom stor skara på 10 pers från Genki åtnjöt tillsammans en god middag på samma Isakaya som tidigare, mycket gott och underbar stämning. Därefter fortsatte vi med karaoke i tre timmar och tusan i mig det är kul alltså! Känns som om the purpose bakom japanese nightlife (förlåt för all svengelska) är inte att supa eller sitta och mysa med en öl, utan snarare helt enkelt ha en rejält kul kväll med goda vänner och skratta både med och åt varandra då alla gör bort sig lika mycket typ. Vi hittade tillslut en läckert mysig liten bar där vi kunde dansa, tjejernas envisa argument för vart vi skulle gå men även merparten av killarna dansade mycket den kvällen.

Denna söndag har tack vare en underbar person vid namn Esther som knackade på min där kring tolvslaget, blivit en mycket lyckad dag. Totalt över mina förväntningar. Vi två tog oss en eftermiddagstur till Canal City, en mycket känd galleria bestående av fem hus med fem våningar vardera, en ganska bred vattenkanal som flyter därigenom och all arkitekttur är designad för att föra tankarna till vattenkanaler med mjuka svängar och härliga färger. Vi hann på ca tre timmar utforska kanske en våning i två av husen, bli helt förstummade över hur läckert allt var och se en japansk popgrupp bestående av 20 tjejer skaka hand med sina fans som snällt följde kön och väntade på sin tur. Denna popgrupp, Linq, hade ett uppträdande på en liten konstgjord holme mitt i kanalen strax innan det var dags för oss att dra oss hem igen.

Alla vinklar och avstånd var otroligt väl
beräknade och hela stället var en fröjd att se.

Större delen av Linq framför en sång
på holmen för glada fans (mest grabbs). 

Efter en effektiv sväng förbi supermarketet var det så dags att börja med maten. En mycket god kycklingcurrygryta med nudlar, kimchi och en härlig traditionellt västerländsk sallad med en mycket god dressing till som vi efter en stunds letande hittade. Vi hjälptes alla åt att laga maten, Max, Esther, Lina och jag, och kanske tack vare det så vart den än godare och vi hade en riktigt härlig middag tillsammans. Caitlyn var under dagen på en tur som skolan ordna för att se på en Hakata-doll-festival och kom hem ungefär precis då vi ätit klart tyvärr. Men hon kom förbi och sa hej innan hon utmattad drog sig tillbaka för att göra en tidig kväll. Vi fyra andra njöt av en mycket god omeshu (plommonvin) med blåbärssmak med små rismjölskuddar, eller vad man nu kan kalla dem, med sakuralövssmak. Vi värmde halva flaskan för att undersöka om det var någon skillnad i smak, vilket det definitivt var, men jag är inte säker på vilken av dem jag egentligen gillade mest. Hur som så var det en mycket trevlig middag och detta är nu bestämt en tradition för Genki-studenterna som bor i Ijiri.


Väl mött och sov gott!

Sena kvällar, korta nätter men ack så värt det!

För att avtacka en fransyska vid namn Lucy som lämnade Genki igår, var vi ett stort gäng som efter filmen på torsdagskvällen tog oss till ett ställe som hette Round 1. För en relativt liten summa, som blev än mindre tack vare mitt student-ID (första gången jag använde det faktiskt),  fick vi vara på de fem översta våningarna i tre timmar och spela hur mycket vi ville! Jag spenderade mesta tiden på nedersta våningen av dessa fem och hann bara ta en snabb titt på den just ovanför som innehöll bl a relaxavdelningen, rejält många hyllmeter med manga och minst 10 piltavlor. Där jag spenderade tiden mest fanns allt från riktiga biljardbord och skjutspel med många olika vapensorter till tetris och Dance Dance Revolution (DDR som vissa här envisas med att kalla det). Trots den ganska höga ljudnivån så var det oerhört roligt och även om vi inte kom hem förrän 12 den kvällen så ångrar jag inte en sekund att jag hakade på.

Esther-san och Julie-san håller en teatralisk konversation
om en mycket vacker sked från Europa.

Under fredagen pimplade jag nog lite för mycket pulverkaffe men det hjälpte mig att kunna hänga med på förmiddagslektionerna trots bristen på sömn natten innan. Vi hade ännu en ny lärare idag och tusan det var mig en härlig prick! Glad och duktig på att lära ut fick hon oss alla att ha en otroligt rolig lektion inkl lite teater och mer utbildning inom etikett och passande fraser att använda när man hälsar på hos vänner.

Efter ännu en tur till 100yen-shopen efter skolan blev jag glatt överraskad när fyra personer utan tvekan hakade på min idé att ta oss till en närbelägen park för att njuta av det ännu sällsynta solskenet. Vi köpte oss kalla sushi-bentos (matlådor) och hade en rejält mysig och trevlig stund bland gröna träd och porlande fontäner. Parken var inte i sin fulla glans just för för tillfället, jag är ganska säker på att de höll på att bygga om lite och byta ut grejer lite här och där men det gjorde ingenting alls, för vi hörde knappt den redan tysta trafiken och kunde verkligen känna doften av löv och nysatta små vita blommor.

Vi tog oss en tur hem för att hämta diverse nödvändiga ting för att sedan i ett på åtta pers ta oss till en från skolan sett närbelägen onsen (varm källa). Tyvärr var det inte en äkta varm källa, det luktade alldeles för lite ruttna ägg, men det var verkligen inte fy skam det där stället ändå. Billigt och två timmar var alldeles lagom att ha till förfogande för att utforska de olika bassängerna både ute och inne. Massagestrålarna på de inre var en perfekt början och sedan spenderade vi mesta tiden vid utomhusbassängerna, antingen i vattnet rejält varma och sköna, eller på nån av bänkarna bredvid precis lagom svalkade av den egentligen inte alls särskilt kalla luften. Hela vägen hem gick min hjärna på autopilot satt på Tenjin station och tåget hem till Ijiri dit vi anlände strax efter tolv även denna natt. Men det var otroligt skönt att somna efter denna avslappnande kväll och när jag vaknade imorse hade jag knappt rört mig en tum från hur jag somnade.

Så här såg det ut i mitt lilla bås på det lyxiga ramenställe
 där vi åt lunch på Linas födelsedag. 

Idag väntar plugg och hushållsarbete i mitt lilla rum för att därefter ladda inför kvällens firande av Linas födelsedag! Jag funderar skarpt på att ta en liten extra tupplur för att inte få slut på energi ikväll. Jag måste dock tyvärr meddela att kameran har varit väldigt oaktiv de senaste dagarna men den är nu på laddning även den.

Ha det megabäst nu alla och hoppas vi hörs snart!

Kramar!

Länge leve traditioner!

Denna vecka har börjat utomordentligt bra när det gäller utforskandet av traditionellt japanska sysselsättningar, speciellt på matfronten. Igår (måndag) kväll var vi ett stort gäng som återvände till samma Isakaya som gett lördagskvällen en så bra start. Denna gång var det dock ett nästan helt annat gäng i och med att anledningen bakom återbesöket (för mig och två till) var firandet av Fahad-sans födelsedag. Det var en mycket lyckad kväll som gjorde dagen mycket bättre än jag förväntade mig när jag masade mig upp ur sängen denna sega måndagsmorgon. Under tågresan hem lärde Esther-san och Max-san mig att tala ännu ett språk, nämligen Cthulu! För alla som läst något av den troligtvis förste psykskräckförfattaren Lovecraft så borde det ringa en klocka.

Idag skrev jag ännu en gång upp mig på att följa med på kulturklassen efter mina vanliga lektioner. Detta för att de skulle få testa meditera. I ett mycket vackert och naturskönt buddhistiskt tempel som byggdes i slutet av 1100-talet träffade vi en trevlig ganska rund munk som lärde oss om historien bakom zanzen (zen-meditation) och bjöd oss på gott japanskt grönt te, ocha (alltså teet med stort T i Japan). Det svåraste med själva meditationen var nog, för min del i alla fall, att det började sticka i ögonen i och med att jag glömde bort att blinka. Men det var läckert att uppleva att det verkligen gick att tänka på ingenting alls, inte alls så länge som en tränad munk kan sitta totalt tankelös men mycket längre än jag trodde. Kom nu ihåg att jag glömde fråga hur det är med möjligheten/rekommendationen att öva denna meditation hemma. Får göra en modifierad variant när jag känner mig ha ron till det.

Utsikten från mitt fönster i måndags, syns kanske inte så bra
här men himlen var riktigt vacker denna morgon. 

Efter en välbehövd tur förbi supermarketet här i Ijiri tog jag, Esther, Max och Lina en promenad runt i våra nuvarande kvarter och kollade efter ett mysigt ställe att fylla våra magar på. Vi stannade tillslut på ett riktigt typiskt japanskt litet Yakitori-ställe vars ägare hade ett mycket begränsat ordförråd på engelska. Efter att en stund ha stapplat omkring på japanska ord som väldigt få av dem bildade meningar tillsammans för vår del, lyckades vi beställa varm sake och vanligt vatten. Gubben tog beslutet av vad han skulle servera oss i egna händer och stekte till alla olika sorters kött och kyckling på spett han hade, tror jag, plus en bit som såg ut som fisk, till en början smakade som fisk, hade väldigt grova benknotor i sig och dessutom tycktes ha kött- eller kycklingbitar i sig lite här och där. Mycket mysko, men spännande gott!

Därefter drog sig en trött Lina hem genom det tunna regnet för att avsluta dagens läxa medans vi tre återstående vardagsäventyrare styrde stegen mot ännu outforskade delar av den gata vi nu befann oss på. Vi hittade en klädshop med endast cosplay-kläder, tyvärr stängd för kvällen men vi lovade att det stället skall utforskas närmare en annan dag. Sedan fann vi en tebutik med otaliga sorters teer, däribland mycket utav det traditionella gröna teet ocha som jag nämnde tidigare, och flera söta små dyra tekannor. Sista stoppet var en mycket liten Takoyaki-servering med, passande nog, tre stolar och en mycket trevlig ung ägare. Takoyaki är en sorts stekta bollar med bläckfisk i och ett par utomordentligt goda såser på. Jag måste nog köpa ett par av de där såserna före resan hem, kommer sakna dem rejält. Vi tre delade alltså på en laddning om åtta takoyaki-bollar och snackade med den unge kocken med avsevärt större framgång än vi hade med gubben på det tidigare stället. Detta var helt enkelt ett underbart litet äventyr i vardagen som gav oss en mycket mer påtaglig känsla av att vi verkligen bor i Japan.

Nu ska en glad flicka här borta i öster alldeles strax krypa ner under täcket för att drömma och ladda inför en lite speciell dag imorgon.

Stor stor kram på er alla!!

Yuki, Kabuki och Karaoke!

Oj oj oj snacka om att den här veckan gått fort! Men mycket hann hända under helgen ändå.
Provat äkta japansk karaoke för första gången i fredags, mycket skoj! Inte särskilt dyrt heller egentligen, särskilt med tanke på att det var fri dryck under de två timmar, som kändes som 40 min, vi var där. Vet ni vad?? Vi var i rum 503! Snacka om att se det som ett tecken, det numret var nämligen mitt soldatnummer, hihi!

Lördagen började med en tur till Hakata theater och införskaffande av biljetter till en kvällsföreställning som jag, Lina och Max senare gick på. Snacka om läckert! Det är en gammal form av japansk teater med mycket smink, läckra kulisser och stora flerlagerskläder i granna färger. De sjöng fram replikerna på ett mycket speciellt sätt som jag misstänker är väldigt svårt att få till så att det låter rätt, ibland lät de mest bara toanödiga så jag tror att de misslyckades på just de replikerna. Hela deras rörelsemönster var som en dans som mer eller mindre liknade kung-fu-tekniker och motsvarande, mycket läckert och jag måste säga att jag älskar hur olika alla karaktärer kunde röra sig trots alla kläder som gömde mycket rörelser ibland och andra gånger kunde förstärka den minsta lilla handledsvink. Musiken var idel traditionella japanska instrument och det var mer ljudeffekter av olika de slag än musik som vi ofta tänker på det som. Men effektfullt var det och gav precis rätt stämning till det hela! En av de detaljer som jag nog älskade mest var de ninjaliknande figurer som ibland kom in på scenen och gömde sig bakom skådespelarnas stora kläder. "Ninjorna" var alla klädda i identiska enkla svarta kläder i traditionellt japanskt snitt och de hade till och med mörka slöjor för ansiktet för att man inte skulle ha något på dem som drog ens uppmärksamhet från skådespelarna. De smög-sprang alltså omkring med rekvisita av olika de slag och gjorde det möjligt för skådespelarna att agera utan att behöva hålla koll på materiella ting förrän berättelsen krävde dem. Men allt som allt så är det definitivt något jag rekommenderar som aktivitetsförslag om nån nånsin får för sig att sticka till Japan.

Innovativa var kulisserna som denna då vattnet verkligen rörde på sig och de kunde simma riktigt verklighetstroget.
Hjälten Son Goku till vänster och hans vite lakej tillsammans med båtens ägare innan Kappa kommer. 

Därefter var det Girls Night Out som gällde! Började med middag och sällskapande på en från skolan sett närliggande isakaya, vilket innebär att man betalar en klumpsumma och får i två timmar fria drinkar och små maträtter som alla delar på systerligt (och broderligt när grabbs är med). Allt åtnjuts i japansk stil med bås för varje sällskap mellan vilka man lätt kan ta bort väggarna för att inte behöva sära på större sällskap. Borden var i princip i golvhöjd men tack och lov var det hål under bordet så våra fötter slapp somna. Därefter var det dags för karaoke! Med bara tjejer i gänget kunde vi skräna så mycket vi ville till riktigt tjejiga gamla hitlåtar. Nice! En fotoautomat som tog fotona mycket fortare än vi var beredda på gav oss ett konkret minne från denna kväll som var helt awesome!

Underbart vackra snöflingor dansade ner och gav Fukuoka
Tenjin en mjukare lyster, lagom till att löven börjar komma. 

Denna söndag har inte varit effektiv alls men jag har gjort läxan, som var många sidor denna helg, och haft en härlig social mysstund med Caitlyn och Esther som lyckat nog flyttat till vårt korridorshus nu i helgen. När jag vaknade var det så tjockt av snö i luften att jag inte hade en chans att se bergen som jag i fjärran ser från mitt fönster. Det var mycket vitt och mycket vackert men smälte sakta men säkert bort under dagen då molnen flög iväg och en allt större blå fläck sträckte sig över himlen.




Jag har gjort en liten uppdatering på bloggens utseende, vilket ni kanske lagt märke till. Det som nu är bakgrundsbilden är min utsikt från fönstret här på sjätte våningen en av de dagar då solen faktiskt visade sig även inne i Tenjin (stans ena city, där skolan ligger). Tyvärr kan jag inte visa er hur "vår" gata ser ut än, har varje gång jag gått där glömt att ta kort. Men en bit av vägen till tågstationen som vi går varje dag kan jag visa er och den har nog mer personlighet än vår elljusspårbreda gata egentligen.


Kramar!

Tro och tänk positivt

Efter en bergochdalbana till dag igår fick jag inatt en god alldeles lagom lång sömn och idag blev en bra dag. Fräschade upp min franska under lunchen då jag tillsammans med fransktalande Charles från Mauritius och den knappt engelsktalande fransyskan Juliette som anlände till skolan i måndags, väntade på att en kvinna som alltid brukar stå utanför skolan och sälja bentos (färdiga matlådor) skulle komma så vi kunde köpa lunch av henne. Tyvärr kom tanten försent så vi köpte lunch från det närliggande Family Mart istället (vilket ganska ofta händer) men det var ändå väldigt kul att minnas franskan. Var väldigt snurrigt i huvudet då franska, japanska, engelska och svenska blandades om vart annat och de flesta meningar jag sa var ett hopkok av alla fyra som mina lunchbuddies för idag otroligt nog oftast förstod. Vi hann ta en liten minipromenad medans vi väntade och upptäckte denna fascinerande fontän(!) som visar vad klockan är, den ändrade minut precis före jag tog kort av den.

Mycket nya verb idag, och particles (svenska?) som knyter ihop alla meningar så vi kan säga mer och fråga saker utan att behöva stappla på endast enstaka ord. Riktigt kul att se meningarna växa fram. Kanske framförallt kul att se att man förstår vad där står också. Känns faktiskt att vi lär oss mer och mer för varje dag. 

Efter vanliga klasserna var vi många som skrivit upp oss på extralistan för att följa med kulturklassen till två tempel under eftermiddagen. Mycket intressant om vilken religion japanerna egentligen har och hur de ser på allt med religion också. Dessutom var det väldigt mycket vackert att se på både arkitektur-, natur- och konstmässigt. Den andra vi besökte sades ha benen av en japansk jungfru som fångats strax före det byggdes för länge sen. Japanernas ursprungliga religion är shinto, och den har ingen riktig gud man ber till, man ber för nära och käras lycka och framgång, för naturen och sånt. Sen när Japan enades under kejsare infördes buddhismen från Kina för att lättare kunna kontrollera folket, den metoden användes flitigt speciellt under edo-perioden som hade sitt slut för bara ca 200 år sedan. Därför är alla japaner shintoister i själen men i många fall buddhister när det kommer till ceremonier såsom giftermål och liknande.

De flesta av oss som var med på turen tog en egen extra sväng förbi en närliggande shrine, som shintoismens motsvarighet till tempel kallas, för att be bland annat. Där fanns en brunn (motsvarande) som jag drack tre skopor ur, första för min egen hälsa och framgång, andra för min familjs och den tredje för hela släktens och alla mina nära och käras lycka, hälsa och framgång. Vattnet var blandat med sake som jag förstår det och det smakade inte alls särskilt gott, ganska salt faktiskt, men det var tack och lov inte så katastrofalt hemskt som en av mina klasskamrater tyckte. En långsam promenad tillbaka under vilken jag tog lite (molniga) bilder av andra delar av staden än jag hittills sett avslutade denna skoldag. 

Vi svängde in på bageriet som vi går förbi varje dag mellan the dorm och tågstationen och jag hittade japanernas andra motsvarighet till mörkt bröd, det har valnötter i sig och är väldigt gott. Den första motsvarigheten är vad som först ser ut som mörkt bröd men egentligen är choklad(!)bröd. Tack och lov blev jag första dagen varnad för chokladbrödet och har sluppit köpa fel. 

Ha det bäst nu alla!

Många kramar från allas er Cajsa