söndag 4 mars 2012

Tusan i mig, där flög visst en vecka förbi

Så mycket har skett, så mycket har vi sett men ändå så känns det som vardag på nåt mycket underligt sätt. Jag har varken haft tid eller energi till att skriva här i veckan och jag kan inte riktigt förstå att en hel vecka redan har gått.






Dagens gäng på det sista mysiga lilla tåget på vägen till
Uminonakamichi, Fukuoka Aquarium.
Idag var vi ett gäng på 6 pers till The Marine World här i utkanten av Fukuoka. Eller tja, vi åkte tre olika sorters tåg i totalt typ 45 min från centrala stan och kom till den utkant som gränsar mot havet. Var en regnig och grå dag, perfekt att spendera inomhus i ett aquarium tittandes på fiskar, maneter, koraller, hajar, sjölejon, en ensam(!) utter, pingviner, sälar, havssköldpaddor och delfiner. Fanns otroligt mycket läckert att se på men brytningen i glasen och vattnet gjorde mig ganska yr efter ett tag. Min favorit var nog en stor blågrå fisk som såg ut att vara tagen direkt ur en av Bauers berättelser, blev rejält överraskad när den rörde ögat för den låg så blickstilla första sekunderna jag såg på den. Min kamera tyckte inte om ljuset där nere och jag fick väldigt få bra bilder, så jag övergick strax till att mer njuta i nuet än att dokumentera denna upplevelse. 

Kubfisk!

Helt klart en av de fulaste fiskar jag sett. Förlåt fisken!












Vägarbetesavspärrnings-
gubbar eller nåt motsv.
Gårdagens väder var däremot storslaget. Vi hade inget planerat under dagen och jag tog mig en välbehövd sovmorgon och en mycket underbar promenad i våra hemtrakter, typ. Med sikte mot bergen i fjärran från mitt fönster sett gick jag dit näsan pekade och tog de minsta vägarna som slingrade sig mellan hus av alla de slag. Många träd fanns att njuta av, vissa med enbart sköra blommor i olika färger, andra bastant djupt gröna och dessutom fanns flera träd med stora mogna apelsiner(!) i grenarna. Med musik i öronen tog jag mig nästan ända fram efter en timme, men en bred grund flod och en stor väg i flera våningar hindrade mig från att nå mitt mål. Jag styrde därför kosan hemåt och ganska mycket i min egen lilla värld gick jag lite för långt norrut och efter typ 1,5h började jag känna av klockan och frågade en trafikkontrollant vid ett litet vägbygge om ungefär vart Ijiri tågstation låg. Han såg konstigt på mig, pekade åt vilket håll det var och sa att det var för långt att gå, men innan jag uppfattat det sista han sa hade jag redan sagt tack och vänt mig om för att fortsätta min vandring, denna gång i rätt riktning. Det var faktiskt bara ungefär en halvtimmes promenad kvar och jag kom hem precis i tid för att hinna packa och sticka till tåget in till stan och den planerade kvällsturen till samma onsen (varmt spa-ish bad) som vi var till förra veckan. Jag måste säga att det var en underbar känsla att vara vilse, med sol, snällt folk på nån gata här och där, tid, musik, läckert vacker omgivning och bara mig själv. 

Klassen Canal City Foundation med sin kreation med tema
 på den kinsesiska sodiaken, i rätt ordning såklart, men
tyvärr utan hunden och tuppen, de rymdes inte. 
Dessa dockor föreställande en kejsares
bröllop är vad japanerna ställer fram till
denna högtid, hinamatsuri. 
















Fredagen var en riktigt läcker skoldag där vi i klasserna gjorde var sin Hinamatsuri-planch och lärde oss mer om traditionen kring denna Flickornas festival som alltid infaller den 3 mars (Grattis i efterskott Viggo!). Efter lunch gjorde varje klass en presentation av just sin bild och nästa vecka kommer det att hållas en omröstning om vilken planch som är den bästa, enligt majoriteten. Som frivillig hemläxa fick vi att måla en egen liten bild med samma uppbyggnad och betydelse (oändliga variationsmöjligheter) och jag har en liten idé och vill verkligen göra en men har tyvärr inte tagit mig tid till det än, kanske blir en kvällsaktivitet i veckan. 

Fredagskvällen var det dags för karaoke igen, men lite annorlunda den här gången. Ett stort gäng från skolan och många japaner också, fri mat och dryck ingick i priset och för att sjunga var det scenen som gällde. Dessutom fick de som ville prova lite cosplay-outfits. Självklart hängde jag med på det och med en fläta i nacken fullbordade jag en Edward Elric från Fullmetal Alchemist! För övrigt en mycket bra manga/anime. När kvällen avslutades där drog vi ett gäng vidare till en engelsk pub för att snacka och ha en mycket trevlig fortsatt kväll. 














Hela veckan var jag med på kulturklasserna och vi besökte bland annat en mycket fin trädgård från mitten av 1700-talet som är i princip i bevarat skick. Där fick vi också testa det traditionella gröna teet och hur man dricker det på riktigt, riktigt gott och jag hade en underbar stund där bland träden och med den lilla sjön att blicka ut över. En annan eftermiddag hälsade vi på hos en konstnär och lärde oss att måla monochrome paintings. Vi använde svart vatten i olika koncentrationer av svärta efter att ha skissat i blyerts, med kommentaren "Dynamic(u)!" flygandes i luften lite nu och då. Det tycktes vara den enda engelska han kunde men det var otroligt roligt att måla med alla och lära sig om bakgrunden till de filurer vi målade. 

Nu har jag nog fått med det mesta från denna vecka som verkligen bara flög förbi och det är nu dags att stänga ner butiken för att ladda lite sömnbatterier igen efter ännu en dag fylld av upplevelser. 
Ha det bäst alla och hoppas jag kunnat kompensera i alla fall lite för uppdateringstorkan. 
Kram!

4 kommentarer:

  1. Låter som att du har det fint! Jag fick en deja vu när du nämnde ensampromenaden på måfå. Med blicken mot bergen. Vad kallas motsatsen till lappsjuka?
    Kulturklass verkar förresten fantastiskt. Kul att ni får måla också!
    Viggo tackar och hälsar tillbaka, han vet att "Tajsa är i ett annat land. Det är vertlien lånt bot. Man måsse nod åta flydplan dit!"
    Kram! /Moa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, olappsjuka? Ett sådant ord vore användbart vid tillfällen som detta.
      Åh allra sötaste Viggo! Kan verkligen höra hans röst, är du snäll och ger honom en kram från mig? Snackade häromdagen med Max om syskonbarn, hans syster/bror har en tvåårig grabb som han hade tillfälle att snacka med över skype i förra veckan, och tydligen hade lillpajken stängt ner laptopen för han trodde Max bara gömde sig bakom den.
      Tack för att du förstår min promenad-på-måfå-känsla!
      Kramar! /Cajsa

      Radera
  2. Så härligt att få vara nära dig trots att du är så långt borta Cajsa! Ah, jag kände också igen känslan av att trivas med att vara vilse i en främmande stad och att gå trots förbryllade blickar och busstips från vägvisare. Och jag blir riktigt sugen på att åka till Japan för att prova alla spännande matställen, sjunga lite kareoke och ströva bland blommande träd i lunga parker! Fortsätt njuta! Många kramar! /Tove

    SvaraRadera
  3. Tack! Ni är de första som riktigt förstått min lycka under promenaden, krävs visst en äkta syster för att göra det. Jag skulle verkligen inte säga emot om ni lyckades hitta en vecka under de närmaste två månaderna att komma och hälsa på, skulle verkligen vara hur kul som helst! Men samtidigt förstår jag helt klart att det är ett ganska omfattande och dyrt projekt. Jag får försöka köpa några av de inte så skrymmande, ofärska ingredienserna och skaffa lite recept så jag kan göra några av mina favoriträtter när jag kommer hem.
    Ja, njuter, det gör jag verkligen!
    Kramar från Cajsa

    SvaraRadera