Helg och jag är tillbaka, i alla fall nästan, till mitt vanliga jag. Har de senaste dagarna varit mysko i magen och huvudet, vet inte varför, men en trevligt spontan kvällspromenad i torsdags gjorde susen! Utforskade ännu en bit av Ijiri och hittade flera gömda ställen som vi återbesökte igår eftermiddag då solen bestämde sig för att komma tillbaka. Ångrade ganska snart att jag inte varit smart nog att ta med mig kameran, men jag sparade vyn i mitt huvud istället.
Därefter provade vi en äkta riskokare för första gången. Det tog ett tag för oss att lista ut vilka mått vi skulle använda och vilken av alla knappar vi skulle trycka på, allt var nämligen kanji och den enda vi kände igen hade ingen knapp vid sig som man kunde trycka på. Men vi lyckades och fick till ett härligt klibbigt ris, jag saknade dock lite sälta men det fick vi från allt annat vi hade på bordet istället. Kvällen blev alltså mycket trevlig och jag och Esther satt kvar och snackade långt efter att alla andra i köket gått.
På grund av mitt inte alltför hundraprocentiga huvud och därigenom humör har jag lyckats störa mig än mer på en tant som kom till vår klass i måndags, tack och lov stannar hon bara en vecka till. Hon förstår inte meningen bakom övningarna vi gör och ifrågasätter varför vi ska lära oss en hel del av grammatiken. Hon klagar hela tiden på hur smått allt är, och det kan jag väl ha en viss förståelse för, hon är ju ändå pensionär som jag har förstått det, men att hon inte riktigt vill lära sig det som våra duktiga lärare anser att det är dags att vi lär oss, det stör mig. Nej nu ska jag sluta klaga på en virrig tants beteende och vara glad för att min mage inte spökar med mig längre.
Idag väntar en tur till Canal City med en stor(?) grupp folk från skolan och vi ska utforska än fler hörn av denna intressanta, labyrintartade stora shoppinggalleria. Planen är att därefter dra med folk någonstans för att fira en från vår klass som fyller 25 nu på måndag, hon vill egentligen inte fira (hon blir ju så gammal! ..eller?) men vi ska se till så hon inte har något val, hehehe!
Många kramar från en stor stad med mycket folk!
Promenader är en universlmedicin, om inte annat så får de en glad =)
SvaraRaderajag har börjat gå fram och tillbaka till skolan (oftast flera gånger per dag) och cykeln får stå inlåst i förrådet. Detta har medfört att jag har hittat flera mysiga genvägar genom skogen.
Vårvintern är här på allvar och om de inte grusade skulle jag utan problem kunna åka skridskor till skolan för även om det smält bort 5-7 cm så är det väldigt få ställen där asfalten trängt fram ^^
Och jag har uppdaterat min blogg för första gången på en halv evighet btw ;)