Måndag - en vanlig dag, fast ändå inte riktigt som alla andra

Detta har varit en relativt vanlig dag som jag tänkte ta tillfället i akt att skriva om, så ni får lite mer hum om hur en dag på skolan egentligen är.

Utsikten från vår våning när jag kom hem för att ta itu
med städningen, man blir bara lite sugen på att ta sig
ut i det vackra vädret istället.

Fem av oss från Genki JACS som bor i Ijiri, samma boende, har satt en tid att mötas i lobbyn 8.30 men jag tror inte vi tagit oss därifrån förrän tidigast 25 i, pga att det alltid är nån som är sen. Med ett mysigt tåg som allt som oftast inte är smockat, iallafall inte efter första stoppet efter Ijiri där många hoppar av för att ta expresståget in resten av vägen till Tenjin. Tenjin är ett av många centrum i denna stora stad och där hoppar vi av för att ta en ca fem minuters promenad till skolan som ligger på andra våningen, precis ovanför en mangashop som har hela utsidan täckt med manga för 52 yen styck (knappt 5 kr). Jag har inte undersökt den väggen närmare än men det är ett måste senare!

Vi har oftast en kvart tjugo minuter tillgodo att säga ohayo (godmorgon) till alla och kolla över läxan en sista gång innan förmiddagslektionerna börjar 9.30. Just denna morgon var jag helt död de 15 minuterna och halvsov på bordet tills det hade kommit så pass mycket folk att det verkligen inte passade sig att slumra till. Tack och lov var vi denna dag ett klassrum med gigantiska fönster så mycket frisk luft kunde komma in och jag kvicknade då till rejält.

Lunchen införskaffades idag på det nyöppnade 7eleven som ligger just runt hörnet, de har ett stort och bra utbud av bentos (färdiga matlådor), och vi var ett relativt stort gäng som idag åt i skolans allrum. Annars är det vanligt att vi går till någon billig ramen-restaurang motsv eller det suveräna stället som vi kallar "the bento place" som har många olika traditionella japanska maträtter att välja bland som alla är väl gjorda och innehåller mycket mat för bara ca 35kr per portion.

Ett träd som var fullt av högljutt tjattrande fåglar i Oohashi
ikväll, tyvärr fick jag ingen av fåglarna på bild men jag gillar
färgerna och effekterna av ljuset som där blev. 

Efter lunch fortsätter vi med eftermiddagslektionerna som slutar 14.20. Vissa har därefter extra klasser såsom Culture class, extra conversation eller andra extralektioner. Vanligtvis brukar vi som inte har dessa extra stanna på skolan och plugga och göra läxan tills dessa är klara då vi allt som oftast tar en sväng ner på stan och 100yen-shopen dit vi ofta hamnar tillslut då det nästan alltid är nån som behöver något därifrån. Just idag for jag och Lina hem till Ijiri direkt för att städa våra rum, plugga, tvätta och andra såna där måste-göras-vardagssysslor som vi inte riktigt hunnit med i helgen. Till middagen tog jag, Lina, Esther och Max en äventyrlig liten tur till centrumet vid närmaste tågstationen från Ijiri till Tenjin sett, Oohashi. Det var mycket större än jag förväntat mig och riktigt läckert se en ny del av stan. Efter att ha strosat runt och spanat på menyer stannade vi till på ett ställe som såg ut att likna the bento place men visade sig vara mer utav en sorts isakaya. Men maten var god iallafall, även om det nog blev lite missförstånd mellan oss och serveringspersonalen då vi från början inte riktigt förstod att det var meningen att vi skulle dela på alla maträtter tillsammans. Den från början planerade promenaden hem uteblev och vi tog tåget tillbaka, det är nog rejält längre mellan Ijiri och Oohashi än vad jag först trodde, men det var nog bara bra för nu hann jag plugga lite extra och dessutom skriva detta.

Esther och Lina nyligen anlända till Oohashi för första
gången och redo att gå på matställejakt. 

Hur som helst, så hoppas jag att jag kunnat beskriva en vanlig dag i Fukuoka någorlunda utan alltför många begrepp som jag inte tänker på att ni inte vet något om då de nu är vardag för mig. Det har förresten kommit fyra nya utlänningar till skolan, varav jag hunnit hälsa på en (ännu en Max, denne från Singapore dock), le åt en annan (amerikansk tjej som läste otroligt mycket och knappt tog sig tid att hälsa på dem som försökte), se en tredje och försökt få kontakt med honom men inte lyckats då han drog sig bort hela tiden med musik i öronen och blicken vid en av skolans datorer då han inte hade lektion (han bor tydligen också här i Ijiri, samma hus, men vi fick ingen kontakt på tåget heller) och den fjärde och sista nya personen har jag inte en aning om vem det är, men jag vet att det finns en fjärde ny iallafall. Får se om det går bättre imorgon med kontaktandet av dessa fyra.





Nej nu är det dags för sänggång och laddande inför vanlig skola och sedan Pottery på morgondagens culture class som jag skrivit upp mig på.
Skickar nu en massa kramar och hoppas att den ryska kylan som härjar hos oss inte följer efter kramarna till er. Kram!

The Dark Room, a city of canals and a wonderful sundaydinner

På denna bild ser vi två av de fem byggnad-
erna och stilen som all arkitektur gick i. 

Firandet av Linas födelsedag blev så planerat till lördag kväll. En lagom stor skara på 10 pers från Genki åtnjöt tillsammans en god middag på samma Isakaya som tidigare, mycket gott och underbar stämning. Därefter fortsatte vi med karaoke i tre timmar och tusan i mig det är kul alltså! Känns som om the purpose bakom japanese nightlife (förlåt för all svengelska) är inte att supa eller sitta och mysa med en öl, utan snarare helt enkelt ha en rejält kul kväll med goda vänner och skratta både med och åt varandra då alla gör bort sig lika mycket typ. Vi hittade tillslut en läckert mysig liten bar där vi kunde dansa, tjejernas envisa argument för vart vi skulle gå men även merparten av killarna dansade mycket den kvällen.

Denna söndag har tack vare en underbar person vid namn Esther som knackade på min där kring tolvslaget, blivit en mycket lyckad dag. Totalt över mina förväntningar. Vi två tog oss en eftermiddagstur till Canal City, en mycket känd galleria bestående av fem hus med fem våningar vardera, en ganska bred vattenkanal som flyter därigenom och all arkitekttur är designad för att föra tankarna till vattenkanaler med mjuka svängar och härliga färger. Vi hann på ca tre timmar utforska kanske en våning i två av husen, bli helt förstummade över hur läckert allt var och se en japansk popgrupp bestående av 20 tjejer skaka hand med sina fans som snällt följde kön och väntade på sin tur. Denna popgrupp, Linq, hade ett uppträdande på en liten konstgjord holme mitt i kanalen strax innan det var dags för oss att dra oss hem igen.

Alla vinklar och avstånd var otroligt väl
beräknade och hela stället var en fröjd att se.

Större delen av Linq framför en sång
på holmen för glada fans (mest grabbs). 

Efter en effektiv sväng förbi supermarketet var det så dags att börja med maten. En mycket god kycklingcurrygryta med nudlar, kimchi och en härlig traditionellt västerländsk sallad med en mycket god dressing till som vi efter en stunds letande hittade. Vi hjälptes alla åt att laga maten, Max, Esther, Lina och jag, och kanske tack vare det så vart den än godare och vi hade en riktigt härlig middag tillsammans. Caitlyn var under dagen på en tur som skolan ordna för att se på en Hakata-doll-festival och kom hem ungefär precis då vi ätit klart tyvärr. Men hon kom förbi och sa hej innan hon utmattad drog sig tillbaka för att göra en tidig kväll. Vi fyra andra njöt av en mycket god omeshu (plommonvin) med blåbärssmak med små rismjölskuddar, eller vad man nu kan kalla dem, med sakuralövssmak. Vi värmde halva flaskan för att undersöka om det var någon skillnad i smak, vilket det definitivt var, men jag är inte säker på vilken av dem jag egentligen gillade mest. Hur som så var det en mycket trevlig middag och detta är nu bestämt en tradition för Genki-studenterna som bor i Ijiri.


Väl mött och sov gott!

Sena kvällar, korta nätter men ack så värt det!

För att avtacka en fransyska vid namn Lucy som lämnade Genki igår, var vi ett stort gäng som efter filmen på torsdagskvällen tog oss till ett ställe som hette Round 1. För en relativt liten summa, som blev än mindre tack vare mitt student-ID (första gången jag använde det faktiskt),  fick vi vara på de fem översta våningarna i tre timmar och spela hur mycket vi ville! Jag spenderade mesta tiden på nedersta våningen av dessa fem och hann bara ta en snabb titt på den just ovanför som innehöll bl a relaxavdelningen, rejält många hyllmeter med manga och minst 10 piltavlor. Där jag spenderade tiden mest fanns allt från riktiga biljardbord och skjutspel med många olika vapensorter till tetris och Dance Dance Revolution (DDR som vissa här envisas med att kalla det). Trots den ganska höga ljudnivån så var det oerhört roligt och även om vi inte kom hem förrän 12 den kvällen så ångrar jag inte en sekund att jag hakade på.

Esther-san och Julie-san håller en teatralisk konversation
om en mycket vacker sked från Europa.

Under fredagen pimplade jag nog lite för mycket pulverkaffe men det hjälpte mig att kunna hänga med på förmiddagslektionerna trots bristen på sömn natten innan. Vi hade ännu en ny lärare idag och tusan det var mig en härlig prick! Glad och duktig på att lära ut fick hon oss alla att ha en otroligt rolig lektion inkl lite teater och mer utbildning inom etikett och passande fraser att använda när man hälsar på hos vänner.

Efter ännu en tur till 100yen-shopen efter skolan blev jag glatt överraskad när fyra personer utan tvekan hakade på min idé att ta oss till en närbelägen park för att njuta av det ännu sällsynta solskenet. Vi köpte oss kalla sushi-bentos (matlådor) och hade en rejält mysig och trevlig stund bland gröna träd och porlande fontäner. Parken var inte i sin fulla glans just för för tillfället, jag är ganska säker på att de höll på att bygga om lite och byta ut grejer lite här och där men det gjorde ingenting alls, för vi hörde knappt den redan tysta trafiken och kunde verkligen känna doften av löv och nysatta små vita blommor.

Vi tog oss en tur hem för att hämta diverse nödvändiga ting för att sedan i ett på åtta pers ta oss till en från skolan sett närbelägen onsen (varm källa). Tyvärr var det inte en äkta varm källa, det luktade alldeles för lite ruttna ägg, men det var verkligen inte fy skam det där stället ändå. Billigt och två timmar var alldeles lagom att ha till förfogande för att utforska de olika bassängerna både ute och inne. Massagestrålarna på de inre var en perfekt början och sedan spenderade vi mesta tiden vid utomhusbassängerna, antingen i vattnet rejält varma och sköna, eller på nån av bänkarna bredvid precis lagom svalkade av den egentligen inte alls särskilt kalla luften. Hela vägen hem gick min hjärna på autopilot satt på Tenjin station och tåget hem till Ijiri dit vi anlände strax efter tolv även denna natt. Men det var otroligt skönt att somna efter denna avslappnande kväll och när jag vaknade imorse hade jag knappt rört mig en tum från hur jag somnade.

Så här såg det ut i mitt lilla bås på det lyxiga ramenställe
 där vi åt lunch på Linas födelsedag. 

Idag väntar plugg och hushållsarbete i mitt lilla rum för att därefter ladda inför kvällens firande av Linas födelsedag! Jag funderar skarpt på att ta en liten extra tupplur för att inte få slut på energi ikväll. Jag måste dock tyvärr meddela att kameran har varit väldigt oaktiv de senaste dagarna men den är nu på laddning även den.

Ha det megabäst nu alla och hoppas vi hörs snart!

Kramar!

Länge leve traditioner!

Denna vecka har börjat utomordentligt bra när det gäller utforskandet av traditionellt japanska sysselsättningar, speciellt på matfronten. Igår (måndag) kväll var vi ett stort gäng som återvände till samma Isakaya som gett lördagskvällen en så bra start. Denna gång var det dock ett nästan helt annat gäng i och med att anledningen bakom återbesöket (för mig och två till) var firandet av Fahad-sans födelsedag. Det var en mycket lyckad kväll som gjorde dagen mycket bättre än jag förväntade mig när jag masade mig upp ur sängen denna sega måndagsmorgon. Under tågresan hem lärde Esther-san och Max-san mig att tala ännu ett språk, nämligen Cthulu! För alla som läst något av den troligtvis förste psykskräckförfattaren Lovecraft så borde det ringa en klocka.

Idag skrev jag ännu en gång upp mig på att följa med på kulturklassen efter mina vanliga lektioner. Detta för att de skulle få testa meditera. I ett mycket vackert och naturskönt buddhistiskt tempel som byggdes i slutet av 1100-talet träffade vi en trevlig ganska rund munk som lärde oss om historien bakom zanzen (zen-meditation) och bjöd oss på gott japanskt grönt te, ocha (alltså teet med stort T i Japan). Det svåraste med själva meditationen var nog, för min del i alla fall, att det började sticka i ögonen i och med att jag glömde bort att blinka. Men det var läckert att uppleva att det verkligen gick att tänka på ingenting alls, inte alls så länge som en tränad munk kan sitta totalt tankelös men mycket längre än jag trodde. Kom nu ihåg att jag glömde fråga hur det är med möjligheten/rekommendationen att öva denna meditation hemma. Får göra en modifierad variant när jag känner mig ha ron till det.

Utsikten från mitt fönster i måndags, syns kanske inte så bra
här men himlen var riktigt vacker denna morgon. 

Efter en välbehövd tur förbi supermarketet här i Ijiri tog jag, Esther, Max och Lina en promenad runt i våra nuvarande kvarter och kollade efter ett mysigt ställe att fylla våra magar på. Vi stannade tillslut på ett riktigt typiskt japanskt litet Yakitori-ställe vars ägare hade ett mycket begränsat ordförråd på engelska. Efter att en stund ha stapplat omkring på japanska ord som väldigt få av dem bildade meningar tillsammans för vår del, lyckades vi beställa varm sake och vanligt vatten. Gubben tog beslutet av vad han skulle servera oss i egna händer och stekte till alla olika sorters kött och kyckling på spett han hade, tror jag, plus en bit som såg ut som fisk, till en början smakade som fisk, hade väldigt grova benknotor i sig och dessutom tycktes ha kött- eller kycklingbitar i sig lite här och där. Mycket mysko, men spännande gott!

Därefter drog sig en trött Lina hem genom det tunna regnet för att avsluta dagens läxa medans vi tre återstående vardagsäventyrare styrde stegen mot ännu outforskade delar av den gata vi nu befann oss på. Vi hittade en klädshop med endast cosplay-kläder, tyvärr stängd för kvällen men vi lovade att det stället skall utforskas närmare en annan dag. Sedan fann vi en tebutik med otaliga sorters teer, däribland mycket utav det traditionella gröna teet ocha som jag nämnde tidigare, och flera söta små dyra tekannor. Sista stoppet var en mycket liten Takoyaki-servering med, passande nog, tre stolar och en mycket trevlig ung ägare. Takoyaki är en sorts stekta bollar med bläckfisk i och ett par utomordentligt goda såser på. Jag måste nog köpa ett par av de där såserna före resan hem, kommer sakna dem rejält. Vi tre delade alltså på en laddning om åtta takoyaki-bollar och snackade med den unge kocken med avsevärt större framgång än vi hade med gubben på det tidigare stället. Detta var helt enkelt ett underbart litet äventyr i vardagen som gav oss en mycket mer påtaglig känsla av att vi verkligen bor i Japan.

Nu ska en glad flicka här borta i öster alldeles strax krypa ner under täcket för att drömma och ladda inför en lite speciell dag imorgon.

Stor stor kram på er alla!!

Yuki, Kabuki och Karaoke!

Oj oj oj snacka om att den här veckan gått fort! Men mycket hann hända under helgen ändå.
Provat äkta japansk karaoke för första gången i fredags, mycket skoj! Inte särskilt dyrt heller egentligen, särskilt med tanke på att det var fri dryck under de två timmar, som kändes som 40 min, vi var där. Vet ni vad?? Vi var i rum 503! Snacka om att se det som ett tecken, det numret var nämligen mitt soldatnummer, hihi!

Lördagen började med en tur till Hakata theater och införskaffande av biljetter till en kvällsföreställning som jag, Lina och Max senare gick på. Snacka om läckert! Det är en gammal form av japansk teater med mycket smink, läckra kulisser och stora flerlagerskläder i granna färger. De sjöng fram replikerna på ett mycket speciellt sätt som jag misstänker är väldigt svårt att få till så att det låter rätt, ibland lät de mest bara toanödiga så jag tror att de misslyckades på just de replikerna. Hela deras rörelsemönster var som en dans som mer eller mindre liknade kung-fu-tekniker och motsvarande, mycket läckert och jag måste säga att jag älskar hur olika alla karaktärer kunde röra sig trots alla kläder som gömde mycket rörelser ibland och andra gånger kunde förstärka den minsta lilla handledsvink. Musiken var idel traditionella japanska instrument och det var mer ljudeffekter av olika de slag än musik som vi ofta tänker på det som. Men effektfullt var det och gav precis rätt stämning till det hela! En av de detaljer som jag nog älskade mest var de ninjaliknande figurer som ibland kom in på scenen och gömde sig bakom skådespelarnas stora kläder. "Ninjorna" var alla klädda i identiska enkla svarta kläder i traditionellt japanskt snitt och de hade till och med mörka slöjor för ansiktet för att man inte skulle ha något på dem som drog ens uppmärksamhet från skådespelarna. De smög-sprang alltså omkring med rekvisita av olika de slag och gjorde det möjligt för skådespelarna att agera utan att behöva hålla koll på materiella ting förrän berättelsen krävde dem. Men allt som allt så är det definitivt något jag rekommenderar som aktivitetsförslag om nån nånsin får för sig att sticka till Japan.

Innovativa var kulisserna som denna då vattnet verkligen rörde på sig och de kunde simma riktigt verklighetstroget.
Hjälten Son Goku till vänster och hans vite lakej tillsammans med båtens ägare innan Kappa kommer. 

Därefter var det Girls Night Out som gällde! Började med middag och sällskapande på en från skolan sett närliggande isakaya, vilket innebär att man betalar en klumpsumma och får i två timmar fria drinkar och små maträtter som alla delar på systerligt (och broderligt när grabbs är med). Allt åtnjuts i japansk stil med bås för varje sällskap mellan vilka man lätt kan ta bort väggarna för att inte behöva sära på större sällskap. Borden var i princip i golvhöjd men tack och lov var det hål under bordet så våra fötter slapp somna. Därefter var det dags för karaoke! Med bara tjejer i gänget kunde vi skräna så mycket vi ville till riktigt tjejiga gamla hitlåtar. Nice! En fotoautomat som tog fotona mycket fortare än vi var beredda på gav oss ett konkret minne från denna kväll som var helt awesome!

Underbart vackra snöflingor dansade ner och gav Fukuoka
Tenjin en mjukare lyster, lagom till att löven börjar komma. 

Denna söndag har inte varit effektiv alls men jag har gjort läxan, som var många sidor denna helg, och haft en härlig social mysstund med Caitlyn och Esther som lyckat nog flyttat till vårt korridorshus nu i helgen. När jag vaknade var det så tjockt av snö i luften att jag inte hade en chans att se bergen som jag i fjärran ser från mitt fönster. Det var mycket vitt och mycket vackert men smälte sakta men säkert bort under dagen då molnen flög iväg och en allt större blå fläck sträckte sig över himlen.




Jag har gjort en liten uppdatering på bloggens utseende, vilket ni kanske lagt märke till. Det som nu är bakgrundsbilden är min utsikt från fönstret här på sjätte våningen en av de dagar då solen faktiskt visade sig även inne i Tenjin (stans ena city, där skolan ligger). Tyvärr kan jag inte visa er hur "vår" gata ser ut än, har varje gång jag gått där glömt att ta kort. Men en bit av vägen till tågstationen som vi går varje dag kan jag visa er och den har nog mer personlighet än vår elljusspårbreda gata egentligen.


Kramar!

Tro och tänk positivt

Efter en bergochdalbana till dag igår fick jag inatt en god alldeles lagom lång sömn och idag blev en bra dag. Fräschade upp min franska under lunchen då jag tillsammans med fransktalande Charles från Mauritius och den knappt engelsktalande fransyskan Juliette som anlände till skolan i måndags, väntade på att en kvinna som alltid brukar stå utanför skolan och sälja bentos (färdiga matlådor) skulle komma så vi kunde köpa lunch av henne. Tyvärr kom tanten försent så vi köpte lunch från det närliggande Family Mart istället (vilket ganska ofta händer) men det var ändå väldigt kul att minnas franskan. Var väldigt snurrigt i huvudet då franska, japanska, engelska och svenska blandades om vart annat och de flesta meningar jag sa var ett hopkok av alla fyra som mina lunchbuddies för idag otroligt nog oftast förstod. Vi hann ta en liten minipromenad medans vi väntade och upptäckte denna fascinerande fontän(!) som visar vad klockan är, den ändrade minut precis före jag tog kort av den.

Mycket nya verb idag, och particles (svenska?) som knyter ihop alla meningar så vi kan säga mer och fråga saker utan att behöva stappla på endast enstaka ord. Riktigt kul att se meningarna växa fram. Kanske framförallt kul att se att man förstår vad där står också. Känns faktiskt att vi lär oss mer och mer för varje dag. 

Efter vanliga klasserna var vi många som skrivit upp oss på extralistan för att följa med kulturklassen till två tempel under eftermiddagen. Mycket intressant om vilken religion japanerna egentligen har och hur de ser på allt med religion också. Dessutom var det väldigt mycket vackert att se på både arkitektur-, natur- och konstmässigt. Den andra vi besökte sades ha benen av en japansk jungfru som fångats strax före det byggdes för länge sen. Japanernas ursprungliga religion är shinto, och den har ingen riktig gud man ber till, man ber för nära och käras lycka och framgång, för naturen och sånt. Sen när Japan enades under kejsare infördes buddhismen från Kina för att lättare kunna kontrollera folket, den metoden användes flitigt speciellt under edo-perioden som hade sitt slut för bara ca 200 år sedan. Därför är alla japaner shintoister i själen men i många fall buddhister när det kommer till ceremonier såsom giftermål och liknande.

De flesta av oss som var med på turen tog en egen extra sväng förbi en närliggande shrine, som shintoismens motsvarighet till tempel kallas, för att be bland annat. Där fanns en brunn (motsvarande) som jag drack tre skopor ur, första för min egen hälsa och framgång, andra för min familjs och den tredje för hela släktens och alla mina nära och käras lycka, hälsa och framgång. Vattnet var blandat med sake som jag förstår det och det smakade inte alls särskilt gott, ganska salt faktiskt, men det var tack och lov inte så katastrofalt hemskt som en av mina klasskamrater tyckte. En långsam promenad tillbaka under vilken jag tog lite (molniga) bilder av andra delar av staden än jag hittills sett avslutade denna skoldag. 

Vi svängde in på bageriet som vi går förbi varje dag mellan the dorm och tågstationen och jag hittade japanernas andra motsvarighet till mörkt bröd, det har valnötter i sig och är väldigt gott. Den första motsvarigheten är vad som först ser ut som mörkt bröd men egentligen är choklad(!)bröd. Tack och lov blev jag första dagen varnad för chokladbrödet och har sluppit köpa fel. 

Ha det bäst nu alla!

Många kramar från allas er Cajsa

What's this? What's this? It's colour everywhere!

Tjaa, gick ju jättebra med mitt mål att uppdatera minst varannan dag. Jag får nog inte ha för hög press på den fronten för annars hinner inte allt annat med, plugg motsv alltså.

Hela gänget i Nagasaki! Fr v Fahad, Caitlyn, Max, Julie, Lina, Aquilha, Flavio och jag. 

Hur som! Vi var ett gäng på 8 pers, alla från Genki JACS, som drog till Nagasaki i lördags - första dagen i Japan som solen visar sig helt och faktiskt skiner hela dagen! Det var verkligen tajming och vi fick en riktigt underbar dag i den andra japanska jag någonsin besökt (jag räknar inte mellanlandningen i Tokyo som att jag varit i staden). Efter att i två timmar förundrat sett ut genom bussfönstret på landskapet av växlande höga bulliga gröna kullar (Caitlyn insisterade på att det var mountains) och helt platta fält med byar och risfält utspridda över dem, kom vi så fram till en kuststad som var vackert omringad av gröna berg. Vi tog oss en promenad i solskenet bort till Atomic Bomb Museum som ligger nära epicentrum för den bomb som släpptes där den 9 augusti 1945. Ett gripande museum som jag uppskattade ändå mer i och med deras budskap som vi fick en känsla av var mer i stil med "det här hemska hände oss, hjälp oss nu bevara freden och må den växa, så detta inte drabbar någon annan i framtiden".

Trappa i Nagasaki med de typiska husen
och den fascinerande röran  av elledningar
som finns lite här och där.

Därefter utforskade vi lite fler ställen i Nagasaki, bland annat ett shintotempel där vi av en av våra resekamrater lärde oss hur man ber korrekt. Bad för Farmors tillfrisknande samt för lycka, hälsa och framgång för alla mina nära och kära. Shinto-religionen har ingen gud som man ber till utan man ber mer för lycka ungefär. Jag vart väldigt tagen av den gröna tysta lilla platsen i den stora staden.

Efter en välbehövd lång och skön natt tog jag och Lina vår första shoppingtur i Fukuoka City! Vi lyckades på fem timmar utforska kanske en bråkdel av vad som egentligen finns. Det finns alltså flera (jag kommer på fem på rak arm) stora gallerior med säkert åtta vida våningar vardera som är fulla med butiker i alla storlekar och alla stilar och prylar och tjänster och allt annat vad man kan tänka sig. Varje liten butik tävlade med grannen om vilken musik som passade bäst och det var en befrielse att komma ut på gatan till den tysta men ändå ständigt flytande trafiken. Det är faktiskt väldigt fascinerande hur tyst alla, och då menar jag alla, bilar och andra fordon är här i Japan. Vi hittade mycket mer än vi egentligen tänkt shoppa, allt tack och lov på rea så vi handlade inte ens närapå skjortan av oss, och under vår eftermiddagstur förbi Hyuakenshoppen (!00yen-shoppen) idag efter skolan hittade jag ett par läckra skor för bara ~80kr! Imorgon blir det invigning av både dem och lite fler atteraljer som jag fyndade i söndags.

Aquilha, eller Akira-san som vi kallar henne här,
på caféet vid museet med den för orten typiska
kakan och mitt första kaffe på en vecka i förgrunden.
Här skriver hon vykort med fina meddelanden till alla
 oss som var med under dagen. Hoppas vi får tillfälle
att åka och hälsa på henne i Kyoto! 

Tog en lite annorlunda väg hem från tåget ikväll och hittade två färgsprakande spelhallar varav den ena stank av tobaksrök (man får för övrigt inte röka på gatorna här i Fukuoka) och i den andra var det så hög ljudnivå att man knappt hörde sig själv tänka. Vi flydde ganska snart ut i den friska efter-regnet-luften och de smala mysiga gatorna i våra kvarter. Har verkligen en härlig stund med folket här! Synd bara att ännu en underbar flicka lämnat oss för en annan skola (till Kyoto närmare bestämt) nu. Sista vi såg av henne var i lördags under Nagasakituren och hon är redan saknad. Men vi fick en nykomling idag till vår redan stora grupp, Esther. En lugn rödtott till amerikan med tyska rötter som verkar väldigt trevlig, ska bli kul lära känna henne mer.

Nej nu är det pluggtajm!
Ha det bäst alla och på kärt återhörande inom en snar framtid!
Kram

Live your dream, don't dream your life.

Oj oj oj, idag har det varit mycket på gång kan jag säga! Skrev inget igår kväll heller så jag lär väl vilja berätta det som jag fick mest intryck av igår också. Jag tar det kronologiskt, är nog enklast så.

Så. Under eftermiddagslektionerna igår hade vi lika många lärare som elever i vårt lilla klassrum. Vi är en förhållandevis stor klass, 6 pers, och fyller upp rummet ganska bra som det är, så det blev ganska trångt när 5 till skulle rymmas längs väggarna. Det var alltså 5 lärarkandidater som skulle testas, och då framförallt 2, eller snarare en kanske. I alla fall så var det en liten tanig kvinna med nervöst skakande händer som febrilt försökte leta efter sätt att få oss att förstå hur hon tänkt sig att övningen skulle gå till, som ledde det mesta av lektionen. Hon var så nervös så jag tyckte synd om henne och inte hann hon gå igenom mycket, men det resulterade faktiskt i att vi verkligen lärde oss skillnaden på kore, sore och are riktigt bra (det är olika former av det så att säga, beroende på vart detta det är i förhållande till talespersonen så säger man olika).

Resten av eftermiddagen flöt förbi oss där vi satt med näsorna i böckerna och gjorde dagens hemläxa och snart var det dags för veckans bio på skolan. En mycket mysig stund måste jag säga. Veckans film var den första i en följetång om för mig okänt antal filmer men jag kommer definitivt se resten de kommande veckorna. Japanskt tal, engelsk text, mänsklighetens undergång, konspirationer, smutskastningar, action, känslosamt och fullt av bortglömda hemligheter. 20th century boys är helt enkelt en väl sevärd film!

Vad jag nog egentligen ville komma till om den här dagen, igår alltså, är nog att sen filmen slutat hade jag i flera minuters tid helhjärtat och totalt övertygad kunnat svära på min själ om att jag fortfarande befann mig i mitt kära fosterland, bland alla ni härliga folk som tar er tid att läsa detta. Min hjärna ville inte riktigt fatta vad jag verkligen är med om och jag slogs ikväll av en tanke när jag läste ett meddelande från en gammal kompis. Jag har på mina ynka 20,5 år faktiskt hunnit med väldigt mycket. Jag tycker att jag inte riktigt hinner med varken folk eller vardag och än mindre de stora äventyr jag drömmer om under promenader och kvällar. Men det kanske är just för att jag tar mig tid till att förverkliga mina drömmar och tar mig möjligheten att lära känna nya härliga personligheter när jag får den, att min tid fylls av så många äventyr att jag knappt hinner njuta av minnena och frukterna av de gamla. Oj, nu börjar jag svamla bort både er och mig, förlåt jag ska nu återgå till att berätta om vad som händer här. Fast, en sak till, jag är väldigt tacksam för alla människor och utmaningar av olika de slag som jag mött, utan er skulle jag inte ha tagit mig hit. Arrigatou gosaimashita!

Flavio-san, Lina-chan och Aquilha-san under middagen torsdag kväll då vi testade udon.
Var en av de osmakligaste saker jag nånsin ätit. Fick inte i mig mycket av de tjocka slemmiga
nudlarna som jag betalat dyrt(~40kr) för! Man blir visst lite bortskämd av matkostnaderna här.

Fredagen, kono kinyoubi, började lugnt och härligt glatt. Under vår första kanji-lektion lärde jag mig inte mycket, utom att de äter mycket krabbor på Hokkaidou, Japans nordliga stora ö, men det var riktigt kul ändå. När vi kom ut från klassrummet var det full rulle i loungen på skolan. Ett stort gäng från en japansk skola som Genki (vår skola) har kontakt med hade kommit dit som planerat och dukat fram köksutrustning för att laga wok motsv och okonomiyaki! Vi fick hjälpa till lite men det blev så rörigt så enklast var att stanna till och börja prata med någon av japanerna, och vänta på att någon okonomiyaki skulle bli ledig att ätas upp. Den rätten var rejält mycket godare än udon! Såsen till var helt oslagbar också. i ungefär 2,5h minglade vi omkring där, åt gott och snackade med folk. Det sistnämnda var lättare sagt än gjort men på något sätt lyckades jag att med rejält knagglig japanska och för deras skull simpel och fåordig engelska göra mig förstådd och samtidigt förstå dem. Många gånger fick vi upprepa vad vi menade på alla olika sätt möjliga, men alla tycktes ha en trevlig stund och jag fick flera nya bekantskaper.

Här är några av de jag växlade flera väl valda ord med.
Fr.v. Miku-san, Mao-san, Koji-san, jag och Yukiko-san.

Jag och Tara, den glada flickan från Oosutoraria.

Det sorgligaste med hela dagen var nog att en oerhört glad och trevlig australiensiska hade denna fredag som hennes sista dag på Genki JACS. Jag och hon klickade direkt kändes det som och jag kommer verkligen sakna henne, även om vi inte hann lära känna henne särskilt bra egentligen på fem dagar. Vi har seriöst inte varit här en vecka ens!? Det känns verkligen konstigt. Troligtvis mycket på grund av det så skippade jag och Lina turen till ett kareokeplejs dit många gick sen minglet på Genki avslutats. Vi kände bägge två av både trötthet och värk i huvudet så vi drog oss tillbaka hem för att hinna få lite sömn innan vi far till Nagasaki, och ett museum för atombomben där, över dagen imorgon. Har jag berättat det förut? Känns lite så. Hur som så ska det bli en riktigt rolig tur!

Men hörni, en liten påminnelse och liksom bara så ni vet:
Ni är alla underbara och jag saknar er verkligen!!
Önskar många av er kunde dela detta äventyr med mig.
Men som det nu är så kan jag inte annat än glädjas åt att ni finns (även om ni är en bra bit bort) och skicka tonvis med kramar med ostindiefararen som jag råkar veta befinner sig i dessa farvatten.
Så, KRAM!!

Much to do, much to love, much to hope for

Ramen och härligt folk!
Här närmast Max från södra England och Charles från Mauritius bakhuvud.
Vid andra bänken amerikanska Caitlyn, kära Lina och längst in Julie från Danmark.

Åt vår första riktiga ramen på ett riktigt ramen-ställe på lunchen idag! Riktigt mysigt och gott, fast också ganska söligt så vi kom fram till att vi måste öva upp tekniken där. Gick in i den stora spelgallerian ett tvärt på vägen tillbaka och förundras över hur de kan fylla 5 våningar(!) med bara spelmaskiner som handlar om allt mellan att  styra spakar och fysiskt dansa eller trumma sig till en vinst, till rena turspel där man bara trycker på en knapp och hoppas man får rätt figur eller vad det nu är man vill ha - om man får någon alls vill säga. Allting därinne var ett virrvarr av färger, blinkande ljus och konstigt formade plaststoder och hela stället genomsyrades av den höga musiken där tillsynes varenda en av de sjuttielva högtalare som måste gömt sig här och där spelade en egen trudelutt, vissa mer urskiljaktiga som en verklig låt än andra.

Själva plugget går fort framåt och vi kämpar alla för att hänga med. Den här eftermiddagen avsatte jag och Lina för just det ändamålet, plus att vi undersökte hur de stora tvättmaskinerna här i korridoren fungerar. Ska alldeles strax ta reda på resultatet och se om kläderna nu luktar lika gott som tvättmedlet vi hittade i en liten kvartersbutik motsv som i princip bara hade medel av olika de slag, till tvätt, hår, disk osv osv osv. Därefter är planen att se lite japanskt drama tillsammans och lyssna lite extra på japanskan deras, med text. 

Jag, Caitlyn och Max fast mitt i det stora
övergångsstället just innan det blev grönt igen.

Igår var en härlig dag det med. Efter skolan slutat och vi gjort dagens läxa var vi ett ganska stort gäng som fick en guidad tur genom Fukuoka Tenjin, alltså centrum. Så nu hittar vi i alla fall lite bättre och vet vart vi ska styra kosan när vi vill shoppa lite billigare, eller bara få äkta bra japansk gatumat. Turen var slut i samma Hiakuen (stavning? hur som helst, 100yen-shop) som vi besökte i måndags och där var vår lokala kändis tvungen lämna oss för hon hade andra tider att passa. Så vi tog oss till Tenjin Station, för att ta oss hem, helt på egen hand. Vi hittade rätt direkt men lyckades nog göra bort oss ganska bra när vi inte riktigt hann över på ett av de största övergångsställena och väntade vid rabatten i mitten tills det blev grönt igen. Vi kom fram till att inte försöka oss på samma manöver igen nån fler gång, har den mysiga melodin som gångtrafikljusen sjunger fram när det är fritt att gå slutat ljuda är det bäst att stanna om man precis kommit fram till gatan. Jag var efter alla intryck och äventyr igår alldeles för trött för att ens orka starta datorn när jag kom hem, slösåg lite på TV som jag inte förstod och pluggade till tidig sovtajm.

Nu ska ni alla ha det bäst,

Kram på er!

Den första av många

Första skoldagen avklarad. Var egentligen inte mycket lektioner, bara 2h inkl lite rast på eftermiddagen, men all info vi fick under hela dagen har satt hjärnan på sparlåga tidigt ikväll. Efter lite äventyr med rättade test och separeringar kom jag och Lina tillslut igång med inlärandet i samma, för tillfället enda, nybörjargrupp.

Tillsammans med några av våra nya bekantskaper fyndade vi i en 100-yen-shop, alltså en stor alltiallo-affär där i princip allt kostar 100 yen styck - vilket betyder typ 9 kr - och jag har för typ femte gången idag kommit fram till att jag har tagit med mig alldeles för mycket grejer. Får trösta mig med att jag faktiskt har en extra väska också.

Sena kvällen spenderades lyssnande till japansk TV samtidigt som jag gjorde hemläxan. Såg nyss att de gör reklam för Girl with the DragonTattoo(!) här också.

Nej förlåt nu måste här sovas så jag har huvud att lära mig något imorgon!
Mata ashita minna!*



*~Until tomorrow everyone!

I think I must be dreaming

Framme! Inflyttad, nyduschad och nerbäddad i en säng som är mycket större än jag trodde, med ett täcke som är minst en dm tjockt, ligger jag med huvudet på min kvadratiska lilla riskudde och försöker fatta att vi faktiskt är här.

 Efter en lång till större delen sömnlös flygtur till Tokyo hade vi fyra timmar att spendera på att ta oss mellan Narita och Haneda flygplats. Bussfärden var längre än man kan tro och jag var tvungen nypa mig i armen ett otal gånger för att övertyga mig själv om att jag inte drömde.

 All miljö är extremt lik den som är tecknad i flertalet av den manga och anime som lett mig hit. Vägrenar, broar, praktiskt plåttriga hus i varierande fräschhet som ligger liksom utduttade bland kullar täckta av täta bulliga mörka lövträd och bruna fält, industribyggnader i olika åldrar överfyllda med rör i alla storlekar och vinklar och krokar man kan tänka sig, höghus med fasader täckta av balkonger och på hälften av dem hänger tvätten ute på tork när det är knappt 7 grader varmt, dryckesautomater i minst varje gathörn. Jag skulle kunna fortsätta så här i evigheter, det är så mycket läckert jag sett idag. Allting har spätt på pirret i magen och fått fler och fler mer eller mindre fiktiva figurer fara omkring i diverse situationer, både fysiskt och psykiskt intensiva.

<- En liten del av Tokyo sett från ovan.

Käkade vår första riktiga ramen när vi äntligen kommit fram till vår slutdestination Fukuoka, som med sin 4,5 miljoner starka folkskara bara kvalificerar som Japans femte största stad. Har lyckats hitta nåt som ska likna en matbutik och fick med oss apelsinjuice till frukosten och tvättmedel från butiken mittemot den första hem. Imorgon väntar första skoldagen på länge så nu ska här sovas bort lite jetlag och laddas gånger tusen!

 Stor kram från en flicka långt bort :)

En resa på tusen mil börjar med att gå ut genom ytterdörren

Så, då är dagen nästan här. Imorgon sticker vi, min sedan länge goda vän Lina och jag. Målet har vi drömt om sen högstadiet och nu kommer vi snart att leva den drömmen och se hur den artar sig. Ni får väldigt gärna hänga med oss här, jag kommer skriva vad jag kan, hinner och vill om allt vi är med om.

Japan, Fukuoka, Genki japanese and culture school, är nog där jag kommer spendera det mesta av min vakna tid nu i tre månader framöver, med mycket att läsa, lära och försöka förstå.

Tack alla som gjort min sista tid här i Stockholm på ett bra tag till en rejält härlig tid. Kommer sakna er allihopa! Men nu far jag, önska mig lycka till :)

Kramar från allas er Cajsa