Tick. Tack. Tick. Tack.

Dagens gäng framför det höga Main tower.
Flavio, Max, Hoshi och Lina.

Kumamoto Castle är tusan i mig mycket vackert. Rejält stort också. Delar av det brann ner i början av Japans sista indördeskrig kring 1877 men det mesta har efter 1960 nu byggts upp med samma metoder de använde då. Vi gick upp i the main tower och fick en mycket fin utsikt över den för oss just nu relativt lilla staden, samt i ett av de över 10 vakttornen  och fick en underbar känsla över hur det såg ut i deras boningar på den tiden. Därinne fanns till och med en Noh-teaterscen som den såg ut på riktigt då Noh kom till.

Oddsen var emot oss i och med sena kommunikationer men vi lyckades, troligtvis mest tack vare ren tur och ödet, möta upp med Max på väg mellan slottet och busstationen! Var mycket kul att ha ännu en dag med han, kändes som the good old times with the Ijiri-people +Flavio. På grund av planeringsbrist så blev det ganska segt när vi var klara med slottet och det ännu var för tidigt för middag, men vi lyckades ha en skön dag i den lite kvalmiga värmen i inlandet.

Det ska vara Japan för att komma på ett sätt att låsa fast sitt
paraply på offentliga platser då man måste lämna det utanför.

Förra veckan hade jag min första tentavecka, i alla fall det närmaste jag har kommit en tentavecka tror jag. Prov på hela första boken om torsdagen innebar mycket plugg men det lönade sig! Fick mycket bättre resultat än jag förväntat mig och kan nu lugnt fortsätta med bok 2 de två dagar i denna nu kommande Golden Week som vi har lektioner. Lediga måndag, torsdag och fredag är en mycket bra avslutningsvecka måste jag säga. Vi firade att testet var över med att äntligen gå och se på baseball. Det är rejält stort här och jag tror Yahoo! Dome, som är Fukuoka Softbank Hawks' hemarena, rymde upp till 35 000 pers! Det var inte fullsatt till brädden när vi var där men lugnt mer än tre fjärdedelar av platserna var fyllda. Bortalaget Lions från strax norr om Tokyo hade en tapper liten skara supportrar som hejade för kung och fosterland när Lions höll i slagträet. Det var säkert tre-fyra busslaster som hade följt med laget ända till Fukuoka men i jämförelse med Hawks' alla lokala fans var de knappt en tiondel i antal, om ens det. Men mycket kul var det och jag hade tur som satt bredvid baseball-älskande Julie som förklarade det mesta för mig under spelets gång. Matchen varade i drygt tre timmar och Hawks hade övertaget hela tiden, ända till sista vändan då Lions lyckades göra en homerun och kammade hem segern till bortalaget. Mycket surt för oss men snacka om filmslut för Lions, kan bara tänka mig lyckan i den hejarklacken!

Det shinkansen som jag
åkte förra helgen. 

Sanden i timglaset börjar rinna fortare och jag har redan börjat packa sådant jag inte kommer packa upp förrän i Skellefte, är riktigt kul faktiskt, som tetris i 3D. Samtidigt känns det ganska stressande och min lista på saker jag ännu inte köpt men gärna skulle vilja hitta är ännu lång. Så imorgon blir det ännu en shoppingdag då jag hoppas hitta något av vad jag söker. Tack och lov ska det troligtvis regna så jag kommer inte ha dåligt samvete att jag kommer vara inne större delar av dagen.

Ha det bäst nu alla!

KRAMAR

Check.

Åka Shinkansen. Check. (Kändes inte fruktansvärt speciellt, men definitivt både behagligare, tystare och snabbare än vårat X2000. Påminde om känslan i ett vanligt tåg fast mindre gungrörelse, trots hastigheten. Underbart att få se lite japansk countryside).

Besöka bevarat japanskt slott. Check. (I Kyoto för att ge det en extra stjärna i kanten, färdigbyggt 1603. I Shoguns (högste ledarn i slottet, lit. himlens armé) privata rum var han den ende mannen som fick komma in, endast kvinnor fick passa upp på honom där).

Åka överlyxig nattbuss. Check. (Totalt tre stolar i bredd, gång mellan alla. Långt bakåtlutbar mjuk stol med någorlunda justerbar kudde och två sorters vadderade fotstöd. Gardiner åt alla håll och kanter. Plus en motor som knappt hördes ens när den gasade för fulla muggar för att efter en snäv sväng ta sig upp till andra våningen i busshållplatshuset). 

Sova i äkta futon på tatamis i en traditionellt japanskt inredd lägenhet. Check. (Futon är den traditionella japanska sängen som man varje dag bör vika ihop och lägga in i garderoben så man har plats att göra något annat under dagen. Tatamis är de av risstrån vävda tjocka mattor som traditionellt sett täcker golvet, istället för parkett motsvarande. Här mäter man ett rums, eller en lägenhets, storlek i tatamis, eftersom de bara finns i ett visst mått och långsidan är exakt dubbelt så lång som kortsidan).

Äta vid ett bord av den normala japanska familjens typ; utan stolar, med ett gemensamt täcke under bordskivan och ett element mitt under bordet. Check.

Vara på ett japanskt universitets festival då de hälsar årets nya elever välkomna. Check. (Sjukt mycket folk överallt, alla glada och trevliga. Massor av olika små matstånd runtikring och uppträdanden från skolans olika klubbar på flera håll).

Dansa ännu en traditionell dans (med random japanese people). Check. (Denna med mer fart i men jag vet inte namnet tyvärr. En strålande avslutning av en av skolans större klubbars framträdande, som involverade folket i publiken på ett skickligt enkelt och roligt sätt).

Vara i ett stort knäpptyst bibliotek med hyllmeter av allt man kan tänka sig. Check. (Till exempel om vem som gjorde minsta lilla upptäckt om kärnkraft i Japan med bara ca tre rader om varje person och med flera volymer per år, från 1984, i NE-storlek. Övre plan var den engelska avdelningen, nedre plan innehöll minst lika mycket, om inte mer, på japanska).

Fika på ett japanskt tak, den platta varianten. Check. (Stort plus att det var vårt eget, och kvällstid).

Äta rostade kastanjer. Check.

Se konståkning med japanska kommentatorer och förstå vad de säger. Check. (I alla fall förstå på ett ungefär. Se på TV antar jag säger sig självt).

Villa bort mig längs mellersta Japans tågnät. Check. (Eller kanske snarare lyckas ta mig dit jag skulle utan att måsta fråga en massa folk, fast inkluderat vänta för länge på fel tåg och utan oro se tåget jag skulle tagit komma och gå minst två gånger denna lite kyliga morgon).


Denna helg har varit rolig, spännande och effektiv. Jag har lyckats bocka av en hel del på att-göra-listan och mer därtill som kommit som plus och oväntade möjligheter. Nu ska här laddas inför min första tentavecka, motsvarande, och ett försök att hinna med det som finns kvar på min lite luddiga att-göra-se-och-uppleva-lista.
Ha det bäst alla!
KRAMAR

Panikfläckad längtan

Tusan i mig, det var ett tag sen nu.. Förlåt! Har hänt en del, men inte jättemycket och då har inspirationen inte riktigt räckt till.

Scenen for Noh, när det var folk här var det foto förbjudet. 

Förra helgen hade jag till slut möjlighet att se en teater av typen Noh. En traditionell japansk teaterform då huvudkaraktärerna bär trämasker med mycket små ögonhål vilket gör det svårt att veta exakt vart man rör sig på scenen. Hela föreställningen varade i ungefär 6 timmar(!) men jag och de två andra studenterna från Genki JACS som jag var där med såg bara den sista akten som varade i ungefär 1,5h, kan säga att det räckte. Det var väldigt läckert men helt omöjligt höra vad de sa med sina sjungande, ofta monotona, röster (bakom maskerna) och de rörde sig av både logiska och stilistiska skäl inte särskilt mycket över scenen så vi kunde mest bara gissa oss till själva historien i stora drag. På scenen satt hela tiden nåt tiotal män varav hälften fick sjunga lite köraktigt efter drygt en halvtimme, 3-4 st var musiker och resten kom och gick lite nu och då genom ett hål i väggen bakom och enligt mig inte fyllde särskilt mycket syfte där de rakryggade satt utan att göra ett dyft. Musiken de hade var mycket spännande också. Den byggde på ett par små trummor, en tunn flöjt och ordlösa ljud från trumslagarna mellan deras slag som tycktes komma väldigt random och en stor del av tiden helt oberoende av varandra. Men trots denna förvirrande samling av ljud var det väldigt fängslande och det gick mycket bra ihop med skådespelarnas sång. En av skolans lärare har berättat för mig att Noh liksom Kabuki är a familybusiness och man måste födas in i rätt familj för att kunna ägna sig åt endera. Dessutom beroende på familj inom vardera teatergren ägnar man sig åt olika författares pjäser, ganska intressant men otroligt gammaldags tycker jag.

Maxs sista kväll passade vi på att prova
Kaiten-sushi, spännande och otroligt gott!

Denna vecka har varit mycket långsam. Max for förra helgen vidare för att turista i södra Japan med päronen sina, Julie har varit förkyld hela veckan och plugget börjar lägga sig på hög för mig. Vi började idag på sista kapitlet i första boken, vilket innebär att vi snart (mest troligt nästa fredag) kommer ha ett stort prov på hela boken - min första tenta? Börjar bli ganska nervös inför den redan nu. Dessutom börjar jag få panik över att det bara är två veckor och en dag kvar till hemfärd nu. Har jag hunnit göra allt jag ville och njuta av att leva i Japan tillräckligt mycket? Ska till Kyoto nu i helgen och känna mig riktigt turistig över att vara i den gamla huvudstaden som är känd för alla sina helgedomar och kulturella atmosfär, dessutom får jag tillfälle att träffa Akira-chan från första veckan vi var här. Jag hoppas på att det kommer bli en passande början på en avslutning här och jag måste säga att det kommer bli skönt att komma hem och få träffa alla igen!

 

De sista Sakurablommorna klamrar sig tappert kvar.  

Förra veckan tänkte jag mycket på framtiden och fick ett glatt besked samtidigt som jag tog ett viktigt beslut. Sommarjobb i Bjuröklubb innebär att jag får bo i stugan och kommer kunna se folk inne staden på lediga dagar, helt enkelt perfekt! Sista dagen för att skicka in ansökningen till studera.nu (motsv) var ju nu i söndags och jag skickade faktiskt in den flera dagar i förväg(!). Om allt går vägen så är det Luleå som gäller för mig till hösten och fem år framöver, Civilingenjör Arkitektur är det som tillslut fångade mitt intresse som längst. Om inte är Högskolan i Gävle nästa alternativ med deras specialitet inom miljöområdet, men jag måste säga att just nu så längtar jag mest norrut.

Ett flygplan definitivt sponsrat av
Pokémon!

Hoppas vi hinner ses alla!
Tusen kramar!

Umi. Sakura. A hint of summer.

Svenska köttbullar!

Efter en galen fredagskväll med fiskspecialiteter och karaoke lyckades vi alla ta oss till skolan i tid till vårt lilla  genrep där på lördagsmorgonen. Därefter vidare till en helgedom på vars innergård en scen med texten "Välkommen" och en massa IKEA-soffor var framställda. Dessutom fanns där ett rum utan två väggar inrett med möbler mm från IKEA och en kökssläpvagn varur de serverade (gratis!) köttbullar med brunsås och lingonsylt, choklad och (det allra bästa) lingondricka! Jag och den andra svenska tjej som var med och dansade gick ganska ofta förbi där och norpade en kopp. Själva dansen gick definitivt bra för att vara tredje dagen efter dess uppkomst men tyvärr var konkurrensen lite för stark för vårt lag och vi gick inte vidare till söndagens final (egentligen var det exakt vad jag hoppats på för då kunde jag har mer tid med Esther under hennes sista helg här). Men trots att vi inte gick vidare kommer vi ändå vara med på japansk TV, och jag kommer snacka japanska däri! Som den som kommit längre i boken av oss två ledare blev det jag som fick göra vad jag kunde för att svara på de frågor den lilla intervjun på scenen direkt efteråt innehöll. Tack och lov visste jag inte att även lördagens tävling skulle användas i reklamen, jag hade nånstans i veckan fått för mig att det bara gällde söndagen. Men vi hade en riktigt rolig som hade sina mysiga stunder i solen under väntetiden både före och efter själva uppträdandet.

Här njöt vi av sol, utsikt och gott sällskap ett bra tag.

Söndagen innebar en underbart avslappnad tripp till stranden i närheten av Fukuoka Tower med det härliga gänget från Ijiri, Lina, Esther, Max och Hoshi. Fötter badades högre än vi kunde kavla byxorna men de torkade när vi njöt av sol, lä och gott sällskap på den enligt Max skönaste betong han hittills legat på och jag är beredd att hålla med. Hoshi fick frågan om han var en isländsk kändis från ett band som han faktiskt känner till från hemma och detta innan han hunnit säga att han är från Island, inte undra på att de stirrar. Vi hade turen att hinna se en professionell wakeboardåkare trixa innanför vågbrytarna med en lina i luften av liknande konstruktion som ankarliftar istället för båt. På en del av vad han gjorde märktes det verkligen att han visste vad han höll på med.

Under måndagens återträff med havet tog Esther sig ett bad
och njöt för fulla muggar, medans Lina byltade på sig så
mycket hon kunde för att skydda sig mot vinden. 

Yakitori, squid och typiska festivalsmasker under sakuraträden.

Onsdagseftermiddagen och en bit in på kvällen var vi ett gäng av det "gamla" folket som ägnade oss åt Hanami, vilket innebär picknick under de blommande körsbärsträden. Det var mycket mysigt och träden var otroligt vackra, fick till en del bra bilder tror jag nog, speciellt under promenaden hem då kontrasten mellan de av uppåtriktade lampor belysta träden och den mörknande himlen blev skarpare och skarpare. Jag kan lugnt säga att de träden lever upp till sitt rykte så här års.

Denna torsdagseftermiddag tog vi oss en sväng förbi Canal City igen, den stora läckra shoppinggallerian, och jag fastnade ett bra tag i en rörig liten shop fylld av mestadels oanvända begagnade anime- och manga-fanstuff. Det fanns en del guldkorn som jag lyckades hitta och med ett kritiskt öga var jag noga med att inte köpa saker jag aldrig kommer att använda eller på annat sätt få glädje av. På vägen hem testade jag och Esther äntligen den Sakura-Latte som vi spanat in på tågstationen ett tag nu och konstaterade att det var verkligen en speciell smak, men knappt ens en hint av kaffe som jag förväntat mig. Lite för söt egentligen men jag tyckte definitivt om den. Om jag kommer köpa just den en gång till är en annan fråga.

Sakura-trees by night.

Under måndagen kom det till allas besvikelse än mer folk än det antal som lämnat oss i fredags så vi är fortfarande sjukt många på skolan. Denna fredag kommer bli spännande då vi kommer vara åtta pers i vår klass och det är svårt som det är att rymmas sju pers i ett klassrum. Men det är bara för fredagen då Julie kommer tillbaka från sin familjesemester i Kyoto och Esther fortfarande är kvar. Jäklar i mig, jag kommer verkligen sakna Esther när hon far hem nu på lördag. Vi har blivit riktigt tajta och det är redan bestämt att hon kommer till Sverige i sommar, då ska jag vara ledig från jobb och eventuella andra uppbokningar för att kunna ge all min tid åt henne! 


Nej nu är det verkligen på tiden att jag lägger upp det här inlägget och tar och kryper till kojs. 
Kram på er alla!