Tick. Tack. Tick. Tack.

Dagens gäng framför det höga Main tower.
Flavio, Max, Hoshi och Lina.

Kumamoto Castle är tusan i mig mycket vackert. Rejält stort också. Delar av det brann ner i början av Japans sista indördeskrig kring 1877 men det mesta har efter 1960 nu byggts upp med samma metoder de använde då. Vi gick upp i the main tower och fick en mycket fin utsikt över den för oss just nu relativt lilla staden, samt i ett av de över 10 vakttornen  och fick en underbar känsla över hur det såg ut i deras boningar på den tiden. Därinne fanns till och med en Noh-teaterscen som den såg ut på riktigt då Noh kom till.

Oddsen var emot oss i och med sena kommunikationer men vi lyckades, troligtvis mest tack vare ren tur och ödet, möta upp med Max på väg mellan slottet och busstationen! Var mycket kul att ha ännu en dag med han, kändes som the good old times with the Ijiri-people +Flavio. På grund av planeringsbrist så blev det ganska segt när vi var klara med slottet och det ännu var för tidigt för middag, men vi lyckades ha en skön dag i den lite kvalmiga värmen i inlandet.

Det ska vara Japan för att komma på ett sätt att låsa fast sitt
paraply på offentliga platser då man måste lämna det utanför.

Förra veckan hade jag min första tentavecka, i alla fall det närmaste jag har kommit en tentavecka tror jag. Prov på hela första boken om torsdagen innebar mycket plugg men det lönade sig! Fick mycket bättre resultat än jag förväntat mig och kan nu lugnt fortsätta med bok 2 de två dagar i denna nu kommande Golden Week som vi har lektioner. Lediga måndag, torsdag och fredag är en mycket bra avslutningsvecka måste jag säga. Vi firade att testet var över med att äntligen gå och se på baseball. Det är rejält stort här och jag tror Yahoo! Dome, som är Fukuoka Softbank Hawks' hemarena, rymde upp till 35 000 pers! Det var inte fullsatt till brädden när vi var där men lugnt mer än tre fjärdedelar av platserna var fyllda. Bortalaget Lions från strax norr om Tokyo hade en tapper liten skara supportrar som hejade för kung och fosterland när Lions höll i slagträet. Det var säkert tre-fyra busslaster som hade följt med laget ända till Fukuoka men i jämförelse med Hawks' alla lokala fans var de knappt en tiondel i antal, om ens det. Men mycket kul var det och jag hade tur som satt bredvid baseball-älskande Julie som förklarade det mesta för mig under spelets gång. Matchen varade i drygt tre timmar och Hawks hade övertaget hela tiden, ända till sista vändan då Lions lyckades göra en homerun och kammade hem segern till bortalaget. Mycket surt för oss men snacka om filmslut för Lions, kan bara tänka mig lyckan i den hejarklacken!

Det shinkansen som jag
åkte förra helgen. 

Sanden i timglaset börjar rinna fortare och jag har redan börjat packa sådant jag inte kommer packa upp förrän i Skellefte, är riktigt kul faktiskt, som tetris i 3D. Samtidigt känns det ganska stressande och min lista på saker jag ännu inte köpt men gärna skulle vilja hitta är ännu lång. Så imorgon blir det ännu en shoppingdag då jag hoppas hitta något av vad jag söker. Tack och lov ska det troligtvis regna så jag kommer inte ha dåligt samvete att jag kommer vara inne större delar av dagen.

Ha det bäst nu alla!

KRAMAR