Länge leve traditioner!

Denna vecka har börjat utomordentligt bra när det gäller utforskandet av traditionellt japanska sysselsättningar, speciellt på matfronten. Igår (måndag) kväll var vi ett stort gäng som återvände till samma Isakaya som gett lördagskvällen en så bra start. Denna gång var det dock ett nästan helt annat gäng i och med att anledningen bakom återbesöket (för mig och två till) var firandet av Fahad-sans födelsedag. Det var en mycket lyckad kväll som gjorde dagen mycket bättre än jag förväntade mig när jag masade mig upp ur sängen denna sega måndagsmorgon. Under tågresan hem lärde Esther-san och Max-san mig att tala ännu ett språk, nämligen Cthulu! För alla som läst något av den troligtvis förste psykskräckförfattaren Lovecraft så borde det ringa en klocka.

Idag skrev jag ännu en gång upp mig på att följa med på kulturklassen efter mina vanliga lektioner. Detta för att de skulle få testa meditera. I ett mycket vackert och naturskönt buddhistiskt tempel som byggdes i slutet av 1100-talet träffade vi en trevlig ganska rund munk som lärde oss om historien bakom zanzen (zen-meditation) och bjöd oss på gott japanskt grönt te, ocha (alltså teet med stort T i Japan). Det svåraste med själva meditationen var nog, för min del i alla fall, att det började sticka i ögonen i och med att jag glömde bort att blinka. Men det var läckert att uppleva att det verkligen gick att tänka på ingenting alls, inte alls så länge som en tränad munk kan sitta totalt tankelös men mycket längre än jag trodde. Kom nu ihåg att jag glömde fråga hur det är med möjligheten/rekommendationen att öva denna meditation hemma. Får göra en modifierad variant när jag känner mig ha ron till det.

Utsikten från mitt fönster i måndags, syns kanske inte så bra
här men himlen var riktigt vacker denna morgon. 

Efter en välbehövd tur förbi supermarketet här i Ijiri tog jag, Esther, Max och Lina en promenad runt i våra nuvarande kvarter och kollade efter ett mysigt ställe att fylla våra magar på. Vi stannade tillslut på ett riktigt typiskt japanskt litet Yakitori-ställe vars ägare hade ett mycket begränsat ordförråd på engelska. Efter att en stund ha stapplat omkring på japanska ord som väldigt få av dem bildade meningar tillsammans för vår del, lyckades vi beställa varm sake och vanligt vatten. Gubben tog beslutet av vad han skulle servera oss i egna händer och stekte till alla olika sorters kött och kyckling på spett han hade, tror jag, plus en bit som såg ut som fisk, till en början smakade som fisk, hade väldigt grova benknotor i sig och dessutom tycktes ha kött- eller kycklingbitar i sig lite här och där. Mycket mysko, men spännande gott!

Därefter drog sig en trött Lina hem genom det tunna regnet för att avsluta dagens läxa medans vi tre återstående vardagsäventyrare styrde stegen mot ännu outforskade delar av den gata vi nu befann oss på. Vi hittade en klädshop med endast cosplay-kläder, tyvärr stängd för kvällen men vi lovade att det stället skall utforskas närmare en annan dag. Sedan fann vi en tebutik med otaliga sorters teer, däribland mycket utav det traditionella gröna teet ocha som jag nämnde tidigare, och flera söta små dyra tekannor. Sista stoppet var en mycket liten Takoyaki-servering med, passande nog, tre stolar och en mycket trevlig ung ägare. Takoyaki är en sorts stekta bollar med bläckfisk i och ett par utomordentligt goda såser på. Jag måste nog köpa ett par av de där såserna före resan hem, kommer sakna dem rejält. Vi tre delade alltså på en laddning om åtta takoyaki-bollar och snackade med den unge kocken med avsevärt större framgång än vi hade med gubben på det tidigare stället. Detta var helt enkelt ett underbart litet äventyr i vardagen som gav oss en mycket mer påtaglig känsla av att vi verkligen bor i Japan.

Nu ska en glad flicka här borta i öster alldeles strax krypa ner under täcket för att drömma och ladda inför en lite speciell dag imorgon.

Stor stor kram på er alla!!