Tiden flyr och allt känns mer och mer som vardag

Oj tusan i mig, denna vecka har det inte hänt mycket mer än det vanliga med skolan och att vi umgåtts på kvällarna, men ändå tycks jag inte ha haft tid att skriva något här, eller kanske snarare är så att när jag haft tid att skriva har det inte hänt något att skriva om. Men denna helg hände det desto mer.

Emily, en tyst ny tjej, och Lina, Max och Rae under vår yatai-
middag. Auberginen och svampen var underbart goda! 

I fredags provade vi äntligen yatai, vilket är små provisoriska bås med kök i och pallar runt om som kommer fram om kvällarna, de flesta och bästa längs floden. Fukuoka är väldigt känt för dessa, speciellt den tydligen karaktäristiska Hakata Ramen som vissa av dem serverar, men vi provade lite andra rätter istället för just den yatai vi gick till hade inte ramen men det var mycket gott hur som. Därefter var planen för några få av oss att fortsätta till ett graduation party för en japansk tjej som Aimee har kontakt med men det blev krångel och förhinder så istället för att få tillfälle att öva vår japanska joinade vi ett stort gäng till Round 1 ännu en gång och spenderade kvällen med att sjunga karaoke, spela spel av alla de slag och kasta pil.

Det högra höga tornet är det kända Fukuoka Tower och
detta är utsikten från en kaj vid Marinoa City. 

Schweiziska tjejen Lilis sista lördag var det shopping som gällde för fulla muggar. Vi var fem tjejer som tog oss till Marinoa City, som är en stor outletgalleria en bit från centrum och där nötte vi på både fötter och plånböcker. Men inte för mycket, tanken på att allt ska få plats i väskan hem finns alltid i bakhuvudet och problemet att genomsnittsjapanen är ganska småvuxen av sig gör det faktiskt enklare att inte köpa för mycket. Efter ett snabbt uppfräschande på en välplacerad toalett mötte vi upp med många fler än vi trodde och tillsammans invaderade vi en shabu-shabu-restaurang för att ha en trevlig avtackningsmiddag för Lili. Shabu-shabu innebär att man får ut fat med tunnskuret rått kött och färdighackade grönsaker mm som man tillsammans med sina närmaste grannar låter koka i de alldeles lagom stora kokkärl som fyllda med buljong är stationära mitt på bordet.  Mycket gott och man kunde anpassa sin rätt mycket enkelt efter vad man var sugen på för tillfället. För en liten tilläggssumma fick vi även riktiga dumplings inkluderat i vår deal för tabenomihodai (all you can eat and drink). Dessa dumplings var nog grädden på moset under denna middag enligt mig. Därefter hade vi ett farväl fyllt med tårar och skratt som avslutades med att Lili tog en taxi hem istället för den planerade bussen, det var ju visst lördag.

Äkta dumplings närmast, i glaset den goda okolsyrade drycken
kalpis och i bakgrunden den gryta vari vi kokade vår mat. 

Lina vid en liten dunge av körsbärsträd. 

Söndagen innebar en utflykt till Dazaifu med Ijiri-folket. Detta är ett stort känt tempel med fina omgivningar, ett museum som vi tyvärr inte hann med men tydligen ska vara intressant, och tre broar som symboliserar det förflutna, nuet och framtiden. När man går över dessa skall man inte titta bakåt för det betyder otur och att man ångrar något man gjort, vilket man inte bör göra. Plommonträden var i full blom och även körsbärsträden hade börjat dra på sig sin ljusrosa skrud. Det var mycket vackert och hade nog varit ännu mer njutbart om det inte varit så fruktansvärt mycket folk, men man får inte vara så kinkig, det är ju trots allt Japan och imorgon är en nationell helgdag så många passar nog på att resa lite kort just nu.

Nu har ännu en ny vecka börjat och imorgon väntar en utflykt till den stora parken Ohori koen relativt nära skolan, där vi tillsammans med studenter från en japansk engelskinriktad skola skall fira Hanami, att vintern är över och våren är kommen, med sushi, quiz och mingel. Det kommer bli mycket trevligt hoppas jag.

Till nästa gång, ha det bäst alla och lev väl!