Much to do, much to love, much to hope for

Ramen och härligt folk!
Här närmast Max från södra England och Charles från Mauritius bakhuvud.
Vid andra bänken amerikanska Caitlyn, kära Lina och längst in Julie från Danmark.

Åt vår första riktiga ramen på ett riktigt ramen-ställe på lunchen idag! Riktigt mysigt och gott, fast också ganska söligt så vi kom fram till att vi måste öva upp tekniken där. Gick in i den stora spelgallerian ett tvärt på vägen tillbaka och förundras över hur de kan fylla 5 våningar(!) med bara spelmaskiner som handlar om allt mellan att  styra spakar och fysiskt dansa eller trumma sig till en vinst, till rena turspel där man bara trycker på en knapp och hoppas man får rätt figur eller vad det nu är man vill ha - om man får någon alls vill säga. Allting därinne var ett virrvarr av färger, blinkande ljus och konstigt formade plaststoder och hela stället genomsyrades av den höga musiken där tillsynes varenda en av de sjuttielva högtalare som måste gömt sig här och där spelade en egen trudelutt, vissa mer urskiljaktiga som en verklig låt än andra.

Själva plugget går fort framåt och vi kämpar alla för att hänga med. Den här eftermiddagen avsatte jag och Lina för just det ändamålet, plus att vi undersökte hur de stora tvättmaskinerna här i korridoren fungerar. Ska alldeles strax ta reda på resultatet och se om kläderna nu luktar lika gott som tvättmedlet vi hittade i en liten kvartersbutik motsv som i princip bara hade medel av olika de slag, till tvätt, hår, disk osv osv osv. Därefter är planen att se lite japanskt drama tillsammans och lyssna lite extra på japanskan deras, med text. 

Jag, Caitlyn och Max fast mitt i det stora
övergångsstället just innan det blev grönt igen.

Igår var en härlig dag det med. Efter skolan slutat och vi gjort dagens läxa var vi ett ganska stort gäng som fick en guidad tur genom Fukuoka Tenjin, alltså centrum. Så nu hittar vi i alla fall lite bättre och vet vart vi ska styra kosan när vi vill shoppa lite billigare, eller bara få äkta bra japansk gatumat. Turen var slut i samma Hiakuen (stavning? hur som helst, 100yen-shop) som vi besökte i måndags och där var vår lokala kändis tvungen lämna oss för hon hade andra tider att passa. Så vi tog oss till Tenjin Station, för att ta oss hem, helt på egen hand. Vi hittade rätt direkt men lyckades nog göra bort oss ganska bra när vi inte riktigt hann över på ett av de största övergångsställena och väntade vid rabatten i mitten tills det blev grönt igen. Vi kom fram till att inte försöka oss på samma manöver igen nån fler gång, har den mysiga melodin som gångtrafikljusen sjunger fram när det är fritt att gå slutat ljuda är det bäst att stanna om man precis kommit fram till gatan. Jag var efter alla intryck och äventyr igår alldeles för trött för att ens orka starta datorn när jag kom hem, slösåg lite på TV som jag inte förstod och pluggade till tidig sovtajm.

Nu ska ni alla ha det bäst,

Kram på er!