I think I must be dreaming

Framme! Inflyttad, nyduschad och nerbäddad i en säng som är mycket större än jag trodde, med ett täcke som är minst en dm tjockt, ligger jag med huvudet på min kvadratiska lilla riskudde och försöker fatta att vi faktiskt är här.

 Efter en lång till större delen sömnlös flygtur till Tokyo hade vi fyra timmar att spendera på att ta oss mellan Narita och Haneda flygplats. Bussfärden var längre än man kan tro och jag var tvungen nypa mig i armen ett otal gånger för att övertyga mig själv om att jag inte drömde.

 All miljö är extremt lik den som är tecknad i flertalet av den manga och anime som lett mig hit. Vägrenar, broar, praktiskt plåttriga hus i varierande fräschhet som ligger liksom utduttade bland kullar täckta av täta bulliga mörka lövträd och bruna fält, industribyggnader i olika åldrar överfyllda med rör i alla storlekar och vinklar och krokar man kan tänka sig, höghus med fasader täckta av balkonger och på hälften av dem hänger tvätten ute på tork när det är knappt 7 grader varmt, dryckesautomater i minst varje gathörn. Jag skulle kunna fortsätta så här i evigheter, det är så mycket läckert jag sett idag. Allting har spätt på pirret i magen och fått fler och fler mer eller mindre fiktiva figurer fara omkring i diverse situationer, både fysiskt och psykiskt intensiva.

<- En liten del av Tokyo sett från ovan.

Käkade vår första riktiga ramen när vi äntligen kommit fram till vår slutdestination Fukuoka, som med sin 4,5 miljoner starka folkskara bara kvalificerar som Japans femte största stad. Har lyckats hitta nåt som ska likna en matbutik och fick med oss apelsinjuice till frukosten och tvättmedel från butiken mittemot den första hem. Imorgon väntar första skoldagen på länge så nu ska här sovas bort lite jetlag och laddas gånger tusen!

 Stor kram från en flicka långt bort :)